Min kära dotter sa så till mig idag: ”Mamma, du är alltid sedd.”  Jag har funderat mycket på det, för det är ju absolut sant, det är alltid någon som ser mig. Så är livet som småbarnsförälder. Går man på toa kommer snabbt nån liten knodd och öppnar dörren på vid gavel för att sen bara trampa vidare på nya äventyr. Vill man duscha är det lika bra att ge upp innan och spola upp en balja med vatten för plask o lek. Jag sover inte ens själv då båda gärna ligger PÅ mig och går man tre på natten upp för att kissa lite hör man en liten röst preciiiis när man ska lämna rummet: ”Mamma, vart ska du?” Men gränsen kan vara hårfin mellan charmigt och nära till skratt och instängd förföljelse känsla. Så på det hela taget; jag borde nog komma ut mer.

I dag blev det bak av mjukkaka och pizza. Alla barn var som vanligt mätta innan pizzan blev klar, då en del ost, skinka och champinjoner slank ner under baket. Men så ska det vara. I alla fall när vi gör pizza.