Skolstart
Förra veckan kom vi igång med skola och förskola. Nya rutiner som är gamla rutiner och kroppen minns vanan att kliva upp och dra igång dagen när väckarklockan ringer. Det är härligt på ett vis, men sorgligt på ett annat. Vemodigt men oåterkalleligt. Så, nu är vi igång med veckoschema, lägga fram kläder, förbereda, planera, inte lämna något åt slumpen. För morgonen flyter på som allra bäst om allt bara är planerat och förberett. Inte leta strumpor på morgonen, inte leta gympapåsar, inneskor, frukt, hörapparat, batteri, cykelnyckel, pålägg eller vad som helst annat på morgonen. Morgonen ska enbart ägnas åt att vakna, äta och klä på sig. Inte tänka, stressa eller leta. Bara vakna. Gärna i sin egen takt. Även om livet just nu inte tillåter det, 1-ringen drar igång med en rivstart varje morgon. Men det är drömmen. Att få kliva upp i egen takt och sen lulla på tills man kommit igång med tankeverksamheten och dagen kan få starta. Vissa vill ha kaffe, jag behöver värme, mat och ordning på dagens schema. Då mår jag som allra bäst.
Jag tyckte att pallkragarna började se lite sjaskiga ut så jag lyfte upp dom i det vackra vädret och torkade upp dom. Jag ska införskaffa Linolja så får barnen ”måla” på dom i veckan. Perfekt trädgårdsgöra för dom. För det gäller att hela tiden ligga steget före, planera aktiviteter, hålla mattider, passa sovtider, allt för att hålla stämningen på topp så att man kan göra något av det man själv vill göra. Annars blir jag bara avbruten hela tiden och tappar lusten att ens försöka. Sen håller de inte på med mina förslag så länge, oftast vandrar de iväg, i tanke eller rent fysiskt, för att leka vidare. Just där nånstans kan jag få en kvart eller två att göra något färdigt. Då känns det som att jag fått VM-guld eller lyckligaste familjen-priset. Att få känna att man lyckats med något.
