Kategori: Livet

Planteringsglädje

Planteringsglädje

  Jag vill plantera! Nu! Oj, vad otålig jag är på att vänta in vår och försommar i år. Det är nog för att jag är hemma så mycket, då får man tid att fundera och längta. Man funderar nästan lite väl mycket. Gärna om stora livsval, hur vill vi leva, hur vill vi semestra, hur vill vi bo. Så nu får det sluta vara minusgrader så jag kan få lite annat att fundera över.

Min oskrivna roman är ett mästerverk

Min oskrivna roman är ett mästerverk


Drömmen om den stora romanen. Jag har alltid upplevt  en konflikt mellan det världsfrånvända iakttagandet, strävan efter allvetandet och allt vad en roman skulle kräva av mig mot att delta och finnas i världen, som en del av min egna verkliga berättelsen med möjlighet att påverka utgången för mitt liv. En iakttagare som ställs mot en aktör. Att helt försjunka in i skapandet skulle för mig innebära att ge upp min del av att vara i ett samhälle, att delta i livet, att vara en individ bland er andra till att noga iaktta vad ni människor har för er, tumla runt i era händelser, i orden, i era tankar för att sen vaska fram ett mästerverk. Sån hybris har jag att jag tror att om jag bara gav upp mitt världsliga liv här på jorden och riktigt gav mig hän, om jag fördrev mina dagar i total ensamhet djupt försjunken i att registrera alla era små nycker, ert pillrandet på stoppknappen på bussen, hur ni iaktar er omgivning, överhöra era samtal vid parkbänken, så skulle jag skriva ett mästerverk. Troligen skulle jag skaffa mig en hund. För att lättare kunna spionera på era liv.

Jag tänker fortsätta att tro på att min oskrivna roman är ett mästerverk men att priset för att skriva den är för högt. Det känns som en djupare förklaring än att jag bara saknar drivet i mitt skrivande. Och den oskrivna romanen kommer alltid vara den bästa. Okej?

Helgen går för fort

Helgen går för fort


Vi har haft en kalashelg denna helg. Det vill säga, vi har haft ett 5-årskalas för mellantjejens kompisar på lördagen och familjekalas idag. Mycket fika, prat och tokiga barn. Sådana här helger borde man ju ha jämt. Besök som avlöser varandra, trångt runt köksbordet, tallrikar som tar slut, tomma kakfat och kramar. Att man borde kramas mer blir alltid så tydligt efter en sån här helg.
Det dröjer inte så länge tills nästa gång vi håller kalas för snart fyller jag själv år. Ska bli kul att få träffas så snart igen, alla dessa fina människor i vårt liv.

 

När man ser på himlen

När man ser på himlen


Det är tidig morgon. Man har fullt sjå med att få alla barn in i bilen då kylan jäktar på. Så tittar man plötsligt upp mot himlen och där visar morgonpigga moln upp sig från sin bäst sida. Man stannar upp, tar in hur fin naturen är, sen hastar man vidare för lämning på skola och förskola innan nästippen kyler ned sig. Ja, för så är livet en vanlig dag i Norrbotten.

 

Återhämtning och kalas

Återhämtning och kalas


Nu har vi hunnit få två inbjudningar till bröllop och födelsedagsfester för 2016. Kan året börja bättre än att redan nu veta att glädje och kärlek kommer att ligga som ett filter över hela året? Jag själv fyller också jämnt plus att vi kommer fira 10 år som gifta.
Ett sånt här år kommer det vara extra viktigt med återhämtning, paus, barnvakter och tid att sova. Det är alltid viktigt, alla små avbrott från vardagen, för att känna glädje i livet. Även om jag trivs med vardag och rutiner kan inte livet bara bestå av det, för då minns man knappt dagarna som varit. Allt blir bara samma lika. Jag hoppas 2016 blir en bra blandning av båda världarna.