Kategori: Företagare

Blandat om livet som egenföretagare

Jobbintensivt

Jobbintensivt

Ett annat ord för stress? Jag har känt mig lite tung den senaste veckan då det är mycket som ska fixas och falla på plats. Men nu är den ekonomiska redovisningen för projektets första kvartal klart och jag har beställt material till workshopen jag ska hålla. Men det är mycket att hålla i huvudet och tänker jag bara två månader framåt blir jag återigen stressad över allt som måste göras. Skattedeklarationer, aldrig trodde jag att JAG skulle hålla på med sånt. Phu.
Grönfjäll

Julen är över?

Julen är över?

Sitter åter på jobbet sen en dag tillbaka och har det ganska bra. Mycket att göra men det är ju så det ska vara. Barnen på dagis och som tur är så är de inte ensamma där, det fanns andra tappra föräldrar som lämnat det dästa julslapparmyset och masat sig på jobb.
Jag gillar att jobba. Jag gillar också att vara hemma. I den bästa av världar så väger den vågen jämnt och man känner sig lagom mycket på båda. Men ofta känner man sig för lite hemma samtidigt som man känner sig för lite på jobbet. Hur går den ekvationen ihop? Det är som när min man klagar på att han aldrig hinner det han tänkt sig någon dag, någonsin, på sitt jobb. Då brukar jag så beskäftigt hävda att då var det för mycket på listan när man startade på morgonen, om man ALDRIG hunnit med allt. Och just så är det ju. Jag har för stora förväntningar och förhoppningar på vad jag ska hinna med varje dag. Inre stress är farligt. Man kan bli allvarligt sjuk och det vill jag inte. Så slappna av, känn lugnet, andas in och bestäm dig för att det blir bra som det blir. Oavsett resultat. Jag duger.
Dikanäs

The day from HELL

The day from HELL

I dag har inte mackan trillat ner i golvet med smöret upp en enaste gång. Inte heller har det blivit stolpe in. Jag har pratat FEM(!) samtal med banken och tjafsat om min löneutbetalning, talat med kommunen om barnomsorgstaxan som var alldeles för hög, försökt städa huset samtidigt som två orkaner virvlat runt och tömt ut allt jag plockat ihop allt eftersom. Det har liksom inte varit min dag. Köket svämmar över av disk, pusselbitar överallt, limpistoler, pysselprojekt, pjäxor, en hushållsassisten(!), käpphästar – det känns som att väggarna trycker in mot mig från alla hörn samtidigt som alla lådor töms och allt innehåll väller ut som en vårflod. När vi sitter och ska äta middag säger jag till min femåring att ’mamma har kanske inte varit så glad i dag’. ’Nej, det kan man verkligen inte säga’, svarar hon. Jaha, som ett brev på posten så mådde man ännu sämre. Men sen jag lovat lite mys i soffan i kväll studsade hon iväg och lekte och sen blev det inte mer sagt om det. Så fort lilltjoppan har somnat för kvällen ska min lilla underbara femåring få rå om mamma alldeles hur mycket hon vill. Sen hoppas jag att jag kan somna med ett leende på läpparna trots den här skitdagen.

Så här känner jag mig