Sjukt bra läge
De nya kedjehusen som byggs bredvid hotellet ligger verkligen i bästa läget. Vilken utsikt de kommer få där. Det finns fortfarande ett hus till salu…så funderar man på fjällstuga är det läge att slå till 😉 De kommer bli så fina inuti.
Pistmaskin
Jag var ut på kvällsjobb idag, skulle fota upp ett hus åt en mäklare. Det gick väl sådär, det var fortfarande byggjobbare på plats och säckar med byggsopor och annat mindre estetisk. Får komma tillbaka senare i veckan då de städat ur mer. Men på vägen hem hann jag fota pistmaskinen som kom i full fart ner för backen. Det är sällan jag ens ser pistmaskinen nu för tiden men innan vi fick barn brukade jag ofta åka med min man när han jobbade. Det var rätt mysigt och jag saknar det. Kanske det kan bli av till helgen…hm…då är mina föräldrar på besök och om bara mannen ska pista så skulle det vara kul att åka med nåt varv.
Upp upp upp
Jag har inga problem att komma upp på morgnarna. Faktiskt. Även om jag är superdupertrött så studsar jag upp. Det är på nå vis härligt att få komma iväg och starta dagen. Jag vill komma fram, sätta mig ner vid datorn och börja jobba. Äta min frukost vid nio med de andra här på Träffpunkten och surra bort några minuter. Jag brukar kalla min man för arbetsnarkoman men jag undrar ibland om jag är så olik honom egentligen. Jag råkar bara ha ett annat typ av jobb. Men vi har båda hög arbetsmoral. Sen tror jag att jag är bättre på att släppa jobbet och inte ta det med hem, bättre på att slappa och varva ner. Men jag VET ju ofta när jag är ledig. Det gör inte min man. Han kan bli utringd när som, dygnet runt. Och då är det ju svårare att känna sig ledig, åtminstone under säsong. Men vi kanske inte är så olika som vi vill tro.
Plocka kvistar och granskott
Vilken fantastisk dag detta har varit. Nöjd med min dag på jobbet, höll i min första workshop för projektet och det kändes bra. Sen så har jag orkat leka, både inne och ute, med barnen hela eftermiddagen. Kan en dag bli bättre? Pricken över i:et var att det fanns mat kvar sen igår så det var bara att mikra lite middag. Nu ska vi slappa och pyssla hela kvällen med allt material vi samlat i skogen. Vad gör ni en vanlig onsdag i januari?
Vi tittade på spår i snön och gissade på djur. Ser du vad det är? 🙂
Spränga laviner
Mannen min sprängde laviner i två omgångar i går och herre Gud vad det small. Det var obehagligt. Han kommer alltid förbi och berättar att han ska spränga och det är ju bra men då blir ju jag också orolig. Denna gång kändes det inte bra. När han vinkade och for kändes det märkligt på nå vis. När sen smällen kom kände jag i magen att jag inte mådde bra. Efter en stund hördes en skoter och jag visste inte om jag ville se efter den för de har alla likadana jackor och innan jag VET att det är min J som kommer så är det olustigt i hela kroppen. Skulle det vara en av hans kollegor så vet man ju att det gått fel.
Hanteringen av dynamit är ju vääääldigt säker i dag, men det känns ändå olustigt. Det är mycket planering och de är flera stycken som är med som håller koll på varandra att de gör rätt – men de gör bara detta 2-3 gånger per år, vissa år behövs det aldrig alls, så det är ju inget de har rutin på. Samtidigt så skulle jag inte vilja leva med en bergsprängare som spränger varje dag, för det skulle också vara läskigt.
Nåja, allt gick bra och nu får man bara hoppas att det inte behövs sprängas nå mer i år.
