Det är så symboliskt att plantera träd. Det tar kanske tio år eller mer innan de bli något. Ändå planterar man. För att det ska bli bra sen, ett sen som ligger rätt långt bort i tid. Men tålamod är väl en dygd och jag gillar träd. Även när de mest är en buske, eller till och med en krukväxt…
Körsbärsträdet som jag planterade förra sommaren har inte blommat än. Vi ligger lite efter i jämförelse med södra Sverige 🙂
Kan det, kan det, kan det vara på riktigt? I dag värmde solen riktigt bra på kinden och det kändes i luften hur det växte i knopparna. Hoppas det får vara så här några dagar så att försommaren kommer igång och odlingarna får ta sig i trädgården. Unnade mig en glass i solen på eftermiddagen, bara en sån sak!
Kanske det bästa tecknet på att sommaren är på gång: barnens leksaker ligger utspridda på gräsmattan…
Jag älskar träd. Jag önskar vi hade ännu fler stora fina träd på vår gård. Men flera av de björkar som fanns här var döda och var bara tvungna att tas bort. Vi har planterat nya: äpple, körsbär, hägg, syrén & rönn. Men det är ändå sorgligt att behöva ta bort de där stora ståtliga träden.
Hela vintern har jag planerat var träden ska vara, buskar ska planteras och blomkrukor stå. Och vilka sorter jag vill ha. Utbudet är ju oändligt så det har varit svårt att välja.
I våras köpte jag ett äppelträd, ett körsbärsträd och några syrener, men jag hann inte plantera allt, sen kom sommarens hetta så valde jag att vänta med dem tills nu. Fint blir det!
