Jag vet inte hur det ser ut hos er, men hos oss råder nån typ av ordnat kaos. Typ alltid. I dag har jag städat sovrummet och då blir det så här fint 😉 Lådorna går inte igen, trots att jag rensat ut kläder, ja, de ligger ovan på 🙂 men golvet är dammsuget!
I dag har inte mackan trillat ner i golvet med smöret upp en enaste gång. Inte heller har det blivit stolpe in. Jag har pratat FEM(!) samtal med banken och tjafsat om min löneutbetalning, talat med kommunen om barnomsorgstaxan som var alldeles för hög, försökt städa huset samtidigt som två orkaner virvlat runt och tömt ut allt jag plockat ihop allt eftersom. Det har liksom inte varit min dag. Köket svämmar över av disk, pusselbitar överallt, limpistoler, pysselprojekt, pjäxor, en hushållsassisten(!), käpphästar – det känns som att väggarna trycker in mot mig från alla hörn samtidigt som alla lådor töms och allt innehåll väller ut som en vårflod. När vi sitter och ska äta middag säger jag till min femåring att ’mamma har kanske inte varit så glad i dag’. ’Nej, det kan man verkligen inte säga’, svarar hon. Jaha, som ett brev på posten så mådde man ännu sämre. Men sen jag lovat lite mys i soffan i kväll studsade hon iväg och lekte och sen blev det inte mer sagt om det. Så fort lilltjoppan har somnat för kvällen ska min lilla underbara femåring få rå om mamma alldeles hur mycket hon vill. Sen hoppas jag att jag kan somna med ett leende på läpparna trots den här skitdagen.
Jag kan inte låta bli att känna lite stress inför julen. Jag som knappt har några måsten alls. Farmors julbonad är ju uppe och det räcker egentligen gott åt mig. Men nog är jag där ändå och ska fixa lite julgodis och tryfflar, mjuka pepparkakor och fikabröd. Plötsligt kan man komma på sig själv med att tänka ”Ska jag hinna få klart allt?” Hinna vad då? För vem? Jul blir det ju ändå. Det är bättre att spara städningen tills alla har åkt hem för det blir ändå stökigt på en gång. Nåja, jag kommer nog inte klara av att släppa in ’folk’ (dvs mamma & pappa) med huset hur stökigt som helst. Så är det bara.
Jag börjar dagen med att städa lite och gå igenom vinterkläder för barna. Mitt i allt stök vill stora tjejen att jag ska bära ut deras lilla bord till vardagsrummet. Eftersom jag inte var så peppad på det sa jag väl nåt med att ’jag städar här nu, så vi börjar INTE ta fram mer!’ till svar fick jag: ’men jag lovar att du får ta bort den sen ikväll’. Ja, vad ska man säga? Nu står bordet där i alla fall.
