Telefonsamtal efter telefonsamtal faller på plats. Kapafixskärmarna är på väg, byggfirman har börjat jobba i museet, länsstyrelsen ska behandla vår ansökan om utbetalning denna vecka, Mp3-spelarna har anlänt och solen skiner! Kan en dag bli bättre 🙂
I dag var en sån där dag då jag kände mig som en misslyckad projektledare och allt med hela projektet var skit. Ingenting fungerar, och när det fungerar tar det månader att hantera ärenden för alla instanser. Suck. Men så vände det. Jag tog mod till mig och ringde och frågade hur mitt ärende gick och det hade (åtminstone) passerat första hindret på vägen, det är tre myndigheter som ska kolla alla ärenden. En klapp på axel till mig. Sen upptäckte jag att vi fått förskottet från jordbruksverket 4 (!) veckor tidigare än vad jag hade ställt in mig på…så då kan man säga att det vände ordentligt. Stärkta av detta började jag och min kollega i Dikanäs, som sitter på ett likadant projekt men med annat innehåll, att spåna om nästa sak vi kan söka pengar för…he he. Högmod går före fall??? Vi får väl an se 🙂
Ett annat ord för stress? Jag har känt mig lite tung den senaste veckan då det är mycket som ska fixas och falla på plats. Men nu är den ekonomiska redovisningen för projektets första kvartal klart och jag har beställt material till workshopen jag ska hålla. Men det är mycket att hålla i huvudet och tänker jag bara två månader framåt blir jag återigen stressad över allt som måste göras. Skattedeklarationer, aldrig trodde jag att JAG skulle hålla på med sånt. Phu.
Svårt, svårt. När man är projektledare för ett avgränsat, tydligt projekt med ett specifikt uppdrag, i mitt fall att leverera ett museum, är det lätt att man tar med sig många tankar hem efter jobbet. I natt har jag först legat vaken till halv två och inte kunnat sluta planera vårens arbete, för att sen drömma om samma sak med en lite ’rolig’ tvist: Med min omgivning ständiga påpekande över att jag tog jobbet med mig hem 😉 Ha ha, vad ska man säga? Idag ska jag i alla fall göra undan flera av sakerna som jag tänkte på i natt så att jag slipper dras med dom hela helgen. Så nu: JOBBA!
