Det är så symboliskt att plantera träd. Det tar kanske tio år eller mer innan de bli något. Ändå planterar man. För att det ska bli bra sen, ett sen som ligger rätt långt bort i tid. Men tålamod är väl en dygd och jag gillar träd. Även när de mest är en buske, eller till och med en krukväxt…
Körsbärsträdet som jag planterade förra sommaren har inte blommat än. Vi ligger lite efter i jämförelse med södra Sverige 🙂
Jag har läst nånstans att det är viktigt att vattna tidigt på våren om man planterat på hösten. Så idag kom min far och hjälpte mig vattna körsbärsträdet, plommonbuskarna, äppelträden och syrénerna och allt annat som hann komma ner i jorden innan snön kom. Ett pilträd kan vara skadat av snön men de är ju tåliga så jag hoppas den klarat sig. Längtar tills allt blivit grönt och sommaren är här. Nu är det inte så länge tills världen blir varm, skön, ljummen och solig.
Hela vintern har jag planerat var träden ska vara, buskar ska planteras och blomkrukor stå. Och vilka sorter jag vill ha. Utbudet är ju oändligt så det har varit svårt att välja.
I våras köpte jag ett äppelträd, ett körsbärsträd och några syrener, men jag hann inte plantera allt, sen kom sommarens hetta så valde jag att vänta med dem tills nu. Fint blir det!
