Jag släckte ner utebelysningen och drog ut med mitt skruttiga stativ och fotade lite. Det är vackra fjäll vi bor i!Stjärnorna gnistrade ännu mer i verkligheten, men jag orkade inte ta på hur lång slutartid som helst, det var kallt om fingrarna 🙂
Nu är ännu en intervju avklarad. Känns så skönt att ha kommit igång ordentligt med projektet nu. Nu väntar jag bara på att få till nå skärmar så att jag kan börja göra i ordning utställningen. Men det hinns nog med, jag är bara lite stressad och uppe i varv och vill göra klart NU. Men det går ju inte, renoveringarna är inte ens påbörjade än. Så jag får sjå mig ett tag till. Jag vill ju bara att det ska bli klart och fint!
I morgon är det min födelsedag. Ännu ett år har gått och sakta kommer jag närmare 40. Hm. Kommer ta ett tag att vänja sig vid den tanken. Som tur är har jag några år på mig innan jag är framme ända där 🙂 Men det är lustigt hur siffror och åldern kan vara så helt ur fas med hur man känner sig inuti.
Än så länge har jag haft lyckan att alltid känna att den bästa tiden är nu – det jag önskar mig är nog att jag ska få känna så livet ut. Att alltid få leva sin bästa tid och inte längta tillbaka till något förgånget eller gammalt. Minnen finns ju där för att berika oss, tomt vore annars, men man får inte fastna i dom för länge. Det är just nu som gäller.
så känns det ända ner i tårna att vi bor på världens bästa fjäll. Utsikten, naturen, livet. Hur kan inte alla bo här, liksom.
