Tagg: företagare

Stiltje

Stiltje

Det går ju inte att förneka att det varit långt emellan inläggen här i min kära blogg. Och det är inte för att jag inte vill skriva. Men att flytta, byta jobb och komma in i det nya livet här vid kusten har verkligen tagit på energin. Heltidsjobb, företag, barnen, äta, sova. Så mycket mer än så har inte min liv innehållit de senaste 9 månaderna.
När jag går igenom bilderna jag tagit under denna tid så slås jag ändå av att vi faktiskt gör en del saker, även om det inte alltid känns så. Barnkalas, middagar, besök, resor till fjället. Man måste ändå fundera lite över vad man har för bild av hur det ideala livet skulle se ut. Eftersom känslan av att inte nå ända fram hela tiden gnager på en.
Jag kommer att ändra lite av upplägget inför nästa höst, med jobb och så, sen får vi väl utvärdera det till jul. Men först ska vi ha en lång sommar, har jag tänkt. Pepp pepp för en varm och slapp sommar!
Keramik
Kvinna utan armar och ben. Symboliskt eller h-vete vad svårt det är att göra armar och ben.

Upp upp upp

Upp upp upp

Jag har inga problem att komma upp på morgnarna. Faktiskt. Även om jag är superdupertrött så studsar jag upp. Det är på nå vis härligt att få komma iväg och starta dagen. Jag vill komma fram, sätta mig ner vid datorn och börja jobba. Äta min frukost vid nio med de andra här på Träffpunkten och surra bort några minuter. Jag brukar kalla min man för arbetsnarkoman men jag undrar ibland om jag är så olik honom egentligen. Jag råkar bara ha ett annat typ av jobb. Men vi har båda hög arbetsmoral. Sen tror jag att jag är bättre på att släppa jobbet och inte ta det med hem, bättre på att slappa och varva ner. Men jag VET ju ofta när jag är ledig. Det gör inte min man. Han kan bli utringd när som, dygnet runt. Och då är det ju svårare att känna sig ledig, åtminstone under säsong. Men vi kanske inte är så olika som vi vill tro.
Träffpunkten Dikanäs

Julen är över?

Julen är över?

Sitter åter på jobbet sen en dag tillbaka och har det ganska bra. Mycket att göra men det är ju så det ska vara. Barnen på dagis och som tur är så är de inte ensamma där, det fanns andra tappra föräldrar som lämnat det dästa julslapparmyset och masat sig på jobb.
Jag gillar att jobba. Jag gillar också att vara hemma. I den bästa av världar så väger den vågen jämnt och man känner sig lagom mycket på båda. Men ofta känner man sig för lite hemma samtidigt som man känner sig för lite på jobbet. Hur går den ekvationen ihop? Det är som när min man klagar på att han aldrig hinner det han tänkt sig någon dag, någonsin, på sitt jobb. Då brukar jag så beskäftigt hävda att då var det för mycket på listan när man startade på morgonen, om man ALDRIG hunnit med allt. Och just så är det ju. Jag har för stora förväntningar och förhoppningar på vad jag ska hinna med varje dag. Inre stress är farligt. Man kan bli allvarligt sjuk och det vill jag inte. Så slappna av, känn lugnet, andas in och bestäm dig för att det blir bra som det blir. Oavsett resultat. Jag duger.
Dikanäs

Soluppgång

Soluppgång

Jag älskar soluppgångar.  Allt ljus som vandrar över fjällen och kryper närmare tältduken. För det är som oftast i tält ute på fjället som man riktigt kan njuta av soluppgångar. I morse hann jag med en soluppgång i Dikanäs, så där mitt i vardagsstöket och bråttom bråttom till jobbet. Det ger energi som då jag kan leva på länge.

Men gudars

Men gudars

Vilken dag! Idag har jag nog hunnit med minst tre olika yrken: projektledare på morgonen då jag satt i telefon och jaga folk och blanketter som skulle in till Länsstyrelsen, och bråttom var det. Sen framför datorn och mata in nya produkter till butiken. Kastade i mig lite lunchlåda och sen snabbt till skolan där jag skulle ha Hemkunskap med 5-6:an. Phu, vissa dagar är verkligen alldeles maxade. Nu blir det pasta med kycklingsås innan jag stupar framför bolibompa med barna för Fredagsmys!!! God helg på er alla!
image