Etikett: föräldrarskap

Välkommen på modevisning

Välkommen på modevisning

Mina barn ropade att det var modevisning på gång. Jag greppade kameran, de rullade ut yogamattorna framför en dörr och turades om att gå på catwalken. Ha ha, hur kul som helst. De skrev autografer, poserade och snurrade runt. De betade av alla klänningar de hade och enligt speakern hade de visst designat alla själva, ha ha. Jag vet inte varifrån de fått inspiration till denna lek, vi tittar inte alls på program som Top Model eller liknande. Men nånstans hade de sett detta eller så kom leken från kompisar. Hur som, jag hade en riktigt underhållande timme med mina linslusar.

Pyssel och sånt

Pyssel och sånt

På fredagar har vi pappan i huset hemma så då är ”lilltjejen” (som inte är så liten längre) hemma från förskolan. I dessa tider betyder det en del innepyssel då jag inte orkar röra mig så mycket utomhus. Idag har hon varit en tomtenissa, lekt restaurang samt hunnit med lite pyssel. Lagom med aktivitet för mig alltså.

pyssel

The day from HELL

The day from HELL

I dag har inte mackan trillat ner i golvet med smöret upp en enaste gång. Inte heller har det blivit stolpe in. Jag har pratat FEM(!) samtal med banken och tjafsat om min löneutbetalning, talat med kommunen om barnomsorgstaxan som var alldeles för hög, försökt städa huset samtidigt som två orkaner virvlat runt och tömt ut allt jag plockat ihop allt eftersom. Det har liksom inte varit min dag. Köket svämmar över av disk, pusselbitar överallt, limpistoler, pysselprojekt, pjäxor, en hushållsassisten(!), käpphästar – det känns som att väggarna trycker in mot mig från alla hörn samtidigt som alla lådor töms och allt innehåll väller ut som en vårflod. När vi sitter och ska äta middag säger jag till min femåring att ’mamma har kanske inte varit så glad i dag’. ’Nej, det kan man verkligen inte säga’, svarar hon. Jaha, som ett brev på posten så mådde man ännu sämre. Men sen jag lovat lite mys i soffan i kväll studsade hon iväg och lekte och sen blev det inte mer sagt om det. Så fort lilltjoppan har somnat för kvällen ska min lilla underbara femåring få rå om mamma alldeles hur mycket hon vill. Sen hoppas jag att jag kan somna med ett leende på läpparna trots den här skitdagen.

Så här känner jag mig

Viktigt

Viktigt

I går såg jag programmet Värsta bråket med mina barn. MYCKET bra program. Det handlade om föräldrar som bråkar (vilket väl alla gör ibland) och att de (oftast) blir vänner igen och om hur barn uppfattar vuxnas bråk. Så träffsäkert var det när de beskrev hur föräldrarna bytte till engelska så att barnen inte skulle förstå, som att tonläge och kroppspråk inte avslöjat vad som pågår. Om barn som går emellan eller gömmer sig under sängen. Intressant och tankeväckande. Man hoppas ju att man själv inte är den som får ens barn att gömma sig och bli rädd. Passivt arg och på dåligt humör får inte heller gå ut över barnen. Eller att gömma sig bakom dom som ursäkt för saker man borde stå för själv. Men trötta föräldrar är trötta föräldrar och ibland blir det fel. Då får man göra om och göra rätt. Det går att säga förlåt.
Hemma

Du har liksom åtta armar

Du har liksom åtta armar

Så sa min dotter till mig idag. Och ja, det är ju nästan sant. Jag har ju åtta armar. Är ju överallt hela tiden. Hämtar, fixar, mackor, pussel, apelsin, snor, blöjbyte, bära ut sopor, pärlplattor, måla kvistar, dvd-film, telefonen ringer osv. osv. Idag när vi gick från bilen, och över vägen,  in till förskolan så fick jag en sån där härlig ’vad vi har det bra’ -känsla. Minsta tultade på och höll i sig i mitt pekfinger, stora tjejen höll i andra handen samtidigt som hon åt på sin frukostmacka. För ett ögonblick stod tiden stilla. Ja, vi har det faktiskt fantastiskt bra.


Stora tjejen har lånat en bok från dagis. Det är perfekt för oss som har 13 mil till ett bibliotek.



Så här ser det ut hos oss efter en eftermiddag hemma med barnen. Det var alltså städat i går kväll.  De är värre än en orkan 🙂