Etikett: barn

The day from HELL

The day from HELL

I dag har inte mackan trillat ner i golvet med smöret upp en enaste gång. Inte heller har det blivit stolpe in. Jag har pratat FEM(!) samtal med banken och tjafsat om min löneutbetalning, talat med kommunen om barnomsorgstaxan som var alldeles för hög, försökt städa huset samtidigt som två orkaner virvlat runt och tömt ut allt jag plockat ihop allt eftersom. Det har liksom inte varit min dag. Köket svämmar över av disk, pusselbitar överallt, limpistoler, pysselprojekt, pjäxor, en hushållsassisten(!), käpphästar – det känns som att väggarna trycker in mot mig från alla hörn samtidigt som alla lådor töms och allt innehåll väller ut som en vårflod. När vi sitter och ska äta middag säger jag till min femåring att ’mamma har kanske inte varit så glad i dag’. ’Nej, det kan man verkligen inte säga’, svarar hon. Jaha, som ett brev på posten så mådde man ännu sämre. Men sen jag lovat lite mys i soffan i kväll studsade hon iväg och lekte och sen blev det inte mer sagt om det. Så fort lilltjoppan har somnat för kvällen ska min lilla underbara femåring få rå om mamma alldeles hur mycket hon vill. Sen hoppas jag att jag kan somna med ett leende på läpparna trots den här skitdagen.

Så här känner jag mig

Julklapparna är hemma

Julklapparna är hemma

Så skön känsla när man vet att alla julklapparna är klara. Pust. Så mycket tänkande och funderande innan man vet vem som ska få vad. Vi ger alla till alla, så att säga. Alla som är med på julafton ska få några paket var i alla fall. Oftast blir det exakt det man önskat sig, för det är känns bra att ge sånt som man vet att de faktiskt behöver eller vill ha. Men några bubblare är det alltid roligt att blanda in. Lite överraskning måste det vara också. Hur gör ni? Ger ni till de vuxna också eller ger ni inga paket alls? God jul på er alla!
God Jul från Kittelfjäll

Så kan man också göra

Så kan man också göra

Jag kan verkligen imponeras av de starka kvinnor som vi har i vår by. Som bara genom att vara som de är knyter an till en annan tid, till ett annat sätt att leva. Som inte tar bilen när man bara ska några hus bort utan som orka sela på hästen och dra ut med hela familjen. Barn som sen växer upp med att det är helt normalt att ta släden när man ska någonstans. Vi borde ha lite mer av livet förr i tiden i våra liv idag. Om inte annats skulle vi stressa mindre, tror jag.
Häst

Viktigt

Viktigt

I går såg jag programmet Värsta bråket med mina barn. MYCKET bra program. Det handlade om föräldrar som bråkar (vilket väl alla gör ibland) och att de (oftast) blir vänner igen och om hur barn uppfattar vuxnas bråk. Så träffsäkert var det när de beskrev hur föräldrarna bytte till engelska så att barnen inte skulle förstå, som att tonläge och kroppspråk inte avslöjat vad som pågår. Om barn som går emellan eller gömmer sig under sängen. Intressant och tankeväckande. Man hoppas ju att man själv inte är den som får ens barn att gömma sig och bli rädd. Passivt arg och på dåligt humör får inte heller gå ut över barnen. Eller att gömma sig bakom dom som ursäkt för saker man borde stå för själv. Men trötta föräldrar är trötta föräldrar och ibland blir det fel. Då får man göra om och göra rätt. Det går att säga förlåt.
Hemma

Jag går sönder

Jag går sönder

Jag orkar inte se fler lealösa barn som dras ut ur rasmassorna från hus som mosats av bomber som ramlat ner hemma hos folk som kanske var aktivister, terrorister eller oj, kanske inte. Barnen var det då garanterat inte. Jag får sån lust att ryta allt vad jag kan så att hela mellanöstern stannar upp och lyssnar. Nu är det nog. Inga fler barn eller föräldrar får dö. Alla slutar skjuta NU. Ingen mer tjafs. Beslagta alla vapen. De som hellre vill ha rätt än att ha fred måste lyssna. Och sluta för guds skull att förtrycka andra grupper och minoriteter så att risken för terrorister minskar.
För det är ju så att människor söker sig inte till krig för att det är kul. Det är en sista utväg.
Inga fler barn får dö. Inga fler armar och ben som ligger utspridda. Jag vill ha fred. nu.