Jobb & sånt som hör dit.
Eller kanske bråttom bråttom? Jag känner mig ofta otillräcklig just nu. Hinner ingenting av vad jag vill eller har tänkt och hela tiden finns känslan av att jag har bråttom. Skyndar mig att skriva mejl, skyndar mig när jag trycker på tangentbordet. Det är inte bra. Men det är så svårt att släppa allt mitt där man är när man går hem. Jag vill ju mer. Jag hoppas att det ska lugna ner sig när jag börja känna att jag faktiskt hinner det jag ska med museet. Håller tummarna för det…
Sitter här och lyssnar på coolaste Beda, snart 90 år. Vilken pärla på att berätta! I bakgrunden hör jag mig själv fnissa 🙂
Ha! Kände mig som värsta radioreportern i dag när jag riggade utrustningen för att kunna spela in och bevara berättelser om vårt område. Då dök minnet upp från när jag och en kompis spelade in timmar med egenproducerad radio hemma i mitt rum, vi var väl kanske 11-12 år. Vi tyckte vi var bra. Vi sjöng all musik själva mellan intervjuerna och vi spelade också alla roller. Hur kul som helst. Ett sånt program skulle jag vilja göra idag. Det skulle ju bli stört skönt. ’Och här kommer Robyn med Dancing on my own…I’m here in the corner hm tralla la la la’. Det programmet skulle JAG lyssna på. Skulle jag bara en gnista av det självförtroendet vi hade då skulle inget kunna stoppa en.
I dag var en sån där dag då jag kände mig som en misslyckad projektledare och allt med hela projektet var skit. Ingenting fungerar, och när det fungerar tar det månader att hantera ärenden för alla instanser. Suck. Men så vände det. Jag tog mod till mig och ringde och frågade hur mitt ärende gick och det hade (åtminstone) passerat första hindret på vägen, det är tre myndigheter som ska kolla alla ärenden. En klapp på axel till mig. Sen upptäckte jag att vi fått förskottet från jordbruksverket 4 (!) veckor tidigare än vad jag hade ställt in mig på…så då kan man säga att det vände ordentligt. Stärkta av detta började jag och min kollega i Dikanäs, som sitter på ett likadant projekt men med annat innehåll, att spåna om nästa sak vi kan söka pengar för…he he. Högmod går före fall??? Vi får väl an se 🙂
Jag har inga problem att komma upp på morgnarna. Faktiskt. Även om jag är superdupertrött så studsar jag upp. Det är på nå vis härligt att få komma iväg och starta dagen. Jag vill komma fram, sätta mig ner vid datorn och börja jobba. Äta min frukost vid nio med de andra här på Träffpunkten och surra bort några minuter. Jag brukar kalla min man för arbetsnarkoman men jag undrar ibland om jag är så olik honom egentligen. Jag råkar bara ha ett annat typ av jobb. Men vi har båda hög arbetsmoral. Sen tror jag att jag är bättre på att släppa jobbet och inte ta det med hem, bättre på att slappa och varva ner. Men jag VET ju ofta när jag är ledig. Det gör inte min man. Han kan bli utringd när som, dygnet runt. Och då är det ju svårare att känna sig ledig, åtminstone under säsong. Men vi kanske inte är så olika som vi vill tro.
