Ni vet den där känslan när man upptäcker att man bor i ett sagolandskap, ja, den är rätt fin. Träden krispigt vita av snö och kyla, snön djup och fluffig, luften kall och klar att andas. Det är sådana här dagar jag njuter av att bo i norra Sverige. Som ett sagolandskap.
Det här trädet står i Sävast i Norrbotten och ägs av en bostadsrättsförening. Kan en belysning bli häftigare än så här? Den lyser verkligen upp hela byn och pryder sin plats. Ett sånt här träd skulle jag vilja ha i min egen trädgård.
Nej, nu ger vi upp hoppet på att denna björk ska repa sig. Inga löv på flera år och inget verkar tyda på att det vänder. Det är så tråkigt när man måste ta bort stora träd på gården för det blir så tomt där de stod. Det tar en evighet för nya träd att få höjd. Den får bli en del av sommarens sysslor. Den står ganska fritt förutom Muminhuset men det ska inte vara några problem att fälla den. Men vad det kommer bli tomt när den är borta…
Min åttaåring ville ha lite pynt i huset inför 1-årskalaset. Hon klippte ut trekanter, färglade och tryckte hål med hålslaget. Sen trädde vi dom på en tråd och hängde i hallen. Jag tyckte det blev riktigt fint, glatt och kalasigt. Precis som det ska vara på ett 1-åts kalas.
Det är tidig morgon. Man har fullt sjå med att få alla barn in i bilen då kylan jäktar på. Så tittar man plötsligt upp mot himlen och där visar morgonpigga moln upp sig från sin bäst sida. Man stannar upp, tar in hur fin naturen är, sen hastar man vidare för lämning på skola och förskola innan nästippen kyler ned sig. Ja, för så är livet en vanlig dag i Norrbotten.