Tagg: Västerbotten

Vägarna i Norrbotten

Vägarna i Norrbotten

 Alltså, vägarna…detta tema som här uppe i Norrbotten ständigt debatteras men vars påpekanden sällan eller aldrig når ända fram till huvudstaden. Det är som i Vemstaden i filmen Horton där de ropar allt vad de kan men ingen hör. Det ligger en tjock atmosfär i vägen mellan oss som behöver asfalterade vägar till de som kör på flerfiliga motorvägar. Rösterna når inte fram. Vi kan inte fortsätta köra på gropiga femtiotalsvägar med farliga kurvor och avsaknad av viltstängsel. Att dessa vägar också är de vägar som turisterna ska köra gör en lite orolig för möjligheterna att någonsin kunna öka volymerna av gäster i fjällvärlden. Denna avveckling av glesbygden som pågått så länge i Sverige att det nu bor så få kvar i Norrland att våra rösters betydelse saknar värde. Vi har redan blivit för få för att kunna påverka på riktigt. Ja, sånna är mina tankar när kilometermätaren på bilen rasslar på i höstvintermörkret. 

Att köra i mörker

Att köra i mörker

Slussfors Umeälven
När jag kör mellan kusten och fjället så åker jag oftast på kvällen. Mest för att det är lättast att åka med små barn när de sover men också för att det är lugnare i trafiken. Längs med inlandsvägar i Norrbotten och Västerbotten kan man åka många mil utan möte. I mörker så tycker jag det känns tryggt. Sen när det är vinter och kyla, föredrar jag att köra på dagen, för då vill man inte bli stående för länge om olyckan är framme. Då är det bra med lite trafik som passerar. Jag upplever också att djuren är lugnare när det väl blivit helt mörkt. I gryning och skymning kan älgarna vara i farten men när det väl blivit kolmörkt är de rätt ovanliga uppe på vägen. Det händer så klart men jag stöter sällan på dom. När minsta barnet blivit lite större så att hon kan roa sig vaken i en bil i fyra-fem timmar gör jag lite tvärt om. Jag kommer kliva upp i ottan och köra innan solen stigit upp. Men det är mest för att jag gillar att komma fram, helst före lunchdags. Och så är barnen lite sömniga och kan slumra en stund innan de tittar på en film. Jag brukar ha med mackor i bilen så att de får äta frukost, eller som nu, kvällsfika i bilen. Smidigt, tidsbesparande och praktiskt. Sen har de varsin vattenflaska, en ryggsäck med leksaker och sitt gosedjur. Det är sällan det blir några tårar på våra bilresor.

Solnedgång över fjällen

Solnedgång över fjällen

Ibland är fjällen så magiskt vackra att det inte går att fånga det på bild. Man gör sina försök men det går aldrig att nå ända fram. För så ändlöst vacker som denna kväll var syns inte på mina bilder. Men, jag fortsätter fota ändå, för en dag kanske jag lyckas…

Utflyktstips i Hemavan

Utflyktstips i Hemavan

Ruttjebäcken Hemavan
En bit från Hemavan hittar man Ruttjebäcken, ett smultronställe som alldeles för få upptäckt. Så här kommer en present från mig – denna lilla pärla är väl värd ett besök. Här gör man egentligen ingenting, förutom att vandra omkring och upptäcka alla formationer som vattnet skapat. Mest sitter vi och fikar, leker i pölar och kanske tar man sig ett dopp, även om det nog inte blir det varmaste doppet man gjort. Det är en kort promenad från parkeringen så det är ett  perfekt besöksmål för familjer eller de som inte kan gå så långt av olika skäl. Ett riktigt häftigt ställe.
Barn vid vattenFötter i vattenRuttjebäckenBarn leker vid vattenRuttjebäcken Hemavan
Så här hittar du hit från Hemavan: Börja med att följa Blå vägen mot Norge ca 2 km. När du kommer till skylten ”Tängvattnet, Rönäs, Stugor” svänger du vänster. Sen följer du grusvägen ca 15 km tills ni ser skylten Rönäs. Några hundra meter efter denna kommer bron över Ruttjebäcken. Det finns parkering på höger sida efter bron. Här finns också en informationstavla om området. Hoppas ni gillar stället lika mycket som vi!