Jag och tjejerna bestämde oss för att bio passade oss denna surkalla dag (-30). Det är första gången för minstingen.
När första bilden med bamseloggan kommer upp på filmduken händer något häftigt. Halva salongen börjar spontansjunga Bamses signaturmelodi. Faktiskt mäktigt på nå vis. Huller om buller, högt och lågt, trallar de på. Under själva filmen ropar de till Bamse, de ropar till vargen och hejar på katten Jansson. Man blir alldeles lycklig i kroppen. Barnen har förstått det här med bio. Själva idéen med bio är ju att man är många i rummet som tillsammans delar en upplevelse. Men på vuxenbio törs man knappt harkla sig utan att man stör. Så var det inte idag. Ett barn gick ut och in ur salongen säkert hundra gånger, så kändes det i alla fall troligtvis föräldern, och det gjorde ingenting. Alla var så fokuserade på äventyret att inget annat spelade någon roll. Häftigt.

Lite bus på max fick avsluta denna utflykt.