Morsdagsmiddagen intogs på restaurang inne i staden. Det var lagom med folk, barnen fick maten supersnabbt, så på det stora hela var det en bra utflykt. Men jag skulle gärna komma tillbaka med bara mannen och ha god tid på sig för förrätt, huvudrätt och efterrätt. Nu blev det lite forcerat då vi anade att inte barnen skulle hålla humöret allt för länge. Men jag känner mig rik efter dagens alla maskrosor, teckningar, upplevelser och pussar. Rik på kärlek.
Barnen kom hem med stora frågor häromdagen. Ett barn i klassen har hastigt och oförklarligt förlorat en förälder. Mycket frågor om döden, hur döda ser ut, att kroppen blir stel och hur det måste ha varit nervöst för detta barn att komma till skolan.
På eftermiddagen ritades teckningar med ledsna barn och katter. Alla grät och det regnade också på dom. Det är intressant att följa hur tankarna går hos barnen utan att lägga ord i munnen på dom. För det känns ju faktiskt som att regnar genom hela kroppen när man är i sorg.