Att bära ett barn inne i sin kropp är tungt. Att aldrig kunna pausa och få ro är påfrestande. Just nu kan jag inte annat än längta till den dagen då vi får träffa vår lilla filur som redan nu fått en plats i våra hjärtan. Längta och samtidigt tänka bort allt jobbigt. Foglossning, extrem trötthet, orkeslöshet ja, problemen kan man bara rada upp. Men egentligen är jag mer tacksam än trött för det jag har. Ett barn inom mig, som jag bär. Men det betyder inte att det inte fortfarande är tungt. Bara att det är värt det.