Det är mycket känslor nu. Stora utspel och trumpna miner. Faktiskt både hos tvååringen och femåringen. Även om tvååringen ligger i lä just nu. Precis ALLT kan bli fel och inte som just hon tänkt sig. Och då går hon iväg bakom nåt hörn och drar en filt över huvudet. Herreminje. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt. Lilla älsklingsskrutten.
Jag tycker egentligen inte om rosa. Jag tycker inte om Disneyprinsessor, tingelingälvor eller annat skit som Disney producerar. Men det gör mina barn, suck. Och jag tror på att de ska få leka alla roller de vill, att få utforska alla vinklar av livet och själv få upptäcka att det är lite platt och ihåligt i de där prinsessornas leenden. Jag tänker fortsätta hoppas på att det är en fas och att det går över. Vi bestämmer att det blir så.
