Tagg: mattor

Sovrumsmatta

Sovrumsmatta

   
I vårt sovrum har vi en vilsam grön matta från Gudrun Sjödén. Jag gillar den skarpt.

 För närvarade så utmanas min längtan efter lugn i sovrummet av barn. De liksom tränger sig in i varje vrå av ens rum, tid, tankar och själ. Utmattande är bara förnamnet. Att läsa för barn är dock en sådan sak som alltid ger energi och glädje tillbaka. Sånt som ger en extra kraft att orka ytterligare en timme, en kväll eller en dag. Alla små funderingar som kommer fram, frågor om varför det är si eller så, vad ord betyder m.m. Vikten av att läsa högt för barn är många medvetna om. Det är en annan sak att få in det i sin vardag och inte tillåta det att trilla ur.

Vardagsrumsmattor

Vardagsrumsmattor

 I vardagsrummet har vi rätt neutrala men jordnära färger. Vitt, senapsgult och blandat med färger i ränder. Färgstarkt men samtidigt lågmält. Jag tror ingen som kommer in i vårt vardagsrum skulle säga att det är ett fyrverkeri av färger. Men ändå finns det en hel del färg. Så där lite i smyg.

Alla mattorna kommer från Ikea.   

Våra köksmattor

Våra köksmattor

Vi har två mattor i köket just nu. De behövs för att dämpa slamret och minska att ljudet studsar runt. Vi skulle egentligen behöva en stor matta under matbordet också, för ljudbildens skull (vår ena dotter bär hörapparat, se tidigare inlägg här) , men det går inte med småbarn. Det skulle bli för läskigt med alla mat som ramlar ner, eller rättare sagt VÄLLER ner. Skedar med puré kastas upp i liften och avocadon slipprar sig ur handen och ner på golvet. Men när barnen blir större, då vill jag ha en stor, rejäl matta under matbordet.  Gångmatta från Åhlens med mönster som kallas gåsöga.

 Broderad matta från Gudrun Sjödén.

Så här städat

Så här städat

 har vi aldrig?Jag hittade en bild på vårt vardagsrum och kände knappt igen mig. Ha ha. En äldre släkting konstaterade krasst att vardagsrummen nu för tiden är barnens lekrum, endast köket finns kvar för de vuxna. Och ha, så ser det ju i praktiken ut hos oss även om inte det var tanken från början. För det är så bara, barn tar över ens liv på i tankarna och i verkligheten. Och så måste det få vara, tycker jag. Tids nog växer de upp och stänger dörren efter sig till sina rum så vårt kaos kommer inte vara för evigt.

Så här brukar det se ut?