Skriker inte dessa väggar efter färg? För mig gör de det. Jag är så oändligt trött på vårt vita hus men har inte riktigt tiden för att fixa. Nu har vår yngsta dotter börjat sova bättre så jag hoppas kunna fixa med målning på kvällarna när hon somnat, eller på lunchvilan. Ska försöka ordna med spackel till veckan så kan vi kanske smygstarta igång något här. Fortsättning följer ?hoppas jag?
Det går ju inte att förneka att det varit långt emellan inläggen här i min kära blogg. Och det är inte för att jag inte vill skriva. Men att flytta, byta jobb och komma in i det nya livet här vid kusten har verkligen tagit på energin. Heltidsjobb, företag, barnen, äta, sova. Så mycket mer än så har inte min liv innehållit de senaste 9 månaderna.
När jag går igenom bilderna jag tagit under denna tid så slås jag ändå av att vi faktiskt gör en del saker, även om det inte alltid känns så. Barnkalas, middagar, besök, resor till fjället. Man måste ändå fundera lite över vad man har för bild av hur det ideala livet skulle se ut. Eftersom känslan av att inte nå ända fram hela tiden gnager på en.
Jag kommer att ändra lite av upplägget inför nästa höst, med jobb och så, sen får vi väl utvärdera det till jul. Men först ska vi ha en lång sommar, har jag tänkt. Pepp pepp för en varm och slapp sommar!
Kvinna utan armar och ben. Symboliskt eller h-vete vad svårt det är att göra armar och ben.
Ibland känns det som att det nog är för mycket. Pressen, stressen, viljan, orken. Var ska man få energi ifrån? Måste bli med enträgen med Yogan och löpningen…men i helgen blev det ingenting för jag hade ingen lust. Om träningsmotivationen kunde bottna i något annat än lust. Men träning är det som jag tror att jag behöver. Jag mår så bra av det men det är inte lätt att skava in rutinerna i sin vardag. Skulle behöver en bulldozer som skriver om vårt vardagliga schema. Eller så får jag bli en själv.
