Grått, blått och vitt- det sammanfattar vårt vardagsrum. Och det är nog ingen slump för jag gillar helt enkelt blått. Det finns så många vackra nyanser. Tavlorna fångar i flera av dom, fint målad av min mamma. Jag gillar att ha konst på väggarna som man har en relation till. Man vet var motivet kommer ifrån, vilket fjäll eller vilken fors som fått stå modell. Det ger en fin känsla. Kattkudden fick vår mellantjej på sin förskola och den indiska dockan hittades i en låda på vinden. Det ligger allt som oftast leksaker som dessa vår soffa.
   Det är svårt att ha stylish leksaker, men det är inget jag strävar efter heller. De är ju i de färger de kommer i, ofta glada, färgstarka färger. Och jag vet att tids nog förflyttar de sig in på sina rum, det är så kort tid egentligen som de bor ute bland oss alla så här mitt på golvet. Tålamod, tålamod? troligen kommer man sakna det en dag?