Det bästa med Kittelfjäll är att ensam, med stillhet och ro inta sin frukost. Frånvaro från ljud är ibland så ljuvligt. Får jag bara några minuter med min frukost, så gör inte de tassande, fnittrande barnen som smyger bakom min rygg någonting alls. Nej, de är till saknade.
Så här innan säsongen dragit i gång är det ganska stilla i byn. Affärn är öppen och alla husbyggare kör fram och tillbaka med material, men annars är det rätt lugnt. Kittelfjäll levererar finväder denna dag så det var perfekt för en promenad med barnen. Utan knot gick de hela vägen hem till sina kompisar och de var så stolta efteråt att de faktiskt gått hela vägen. De springer troligen längre sträcker i sina lekar varje dag än vad vi gick här så de kan gå längre än de själva tror. Denna tur var på ca 2 km. Vi gick inte hem dock, utan nöjde oss så här.
Och det är nästan svindlande, den där känslan av att naturen är en övermäktig. Stora moln sveper in, vinden sliter i knutarna i vår timrande stuga och blir lätt en metafor för den flyktingkatastrof som råder just nu. Men jag väljer att tänka på allt positivt som pågår nu. Människor går samman, bildar kedjor hand i hand över gränsen till Finland för ett positivt bemötande av flyktingar, håller manifestationer, samlar in kläder, köper in tandkräm, tandborstar, underkläder och annat människor behöver. Allt sånt värmer mitt hjärta denna dag. Jag väljer att se de positiva.
Vi har aldrig fjällen långt bort. Från sovrummet kan jag ligga och se på natthimlen över Kittelfjäll som min mamman målat.
I hallen hänger ytterligare en vy över Kittelfjäll, denna gång i akvarell, också målad av min mamma. Räknar jag ihop det så har vi nog minst fem tavlor till med fjällmotiv. Men det blir väl så när man bott länge i fjälltrakter, att man samlat på sig tavlor och foton med fjällmotiv.
Så när längtan efter fjäll kommer över en kan man bara titta sig lite omkring 😉 Nåja, så funkar det förstås inte. Och oftast är det vännerna man saknar och inte bara naturen eller upplevelserna. Fast ibland saknar jag naturen. Doften på morgonen när man går en tur upp för fjället en daggfylld sommardag. Myset vid elden när man pausar svampplockningen. Flytet med snöskorna när det kommit rejält med pudersnö. Åh. Det kan jag längta efter.
På tv:n säger dom att det är klass 1 varning i fjällen, hårda vindar med orkanstyrka. Det är det också…men vi bangar inte vår nya tradition med utebad i backen. Vad gör lite vind? Jo, eh, att det blåser typ isspikar. Skönast var det under vattnet och i bastun. Men härligt på nåt vis!