Påshylla i hallen

påshylla norrgavel gråSå enkla, stilrena och praktiska. I hallen räddar påshyllan från Norrgavel oss från totalt kaos. Barnen har varsin ”påse” som de har sina saker i. Det fungerar faktiskt rätt bra. Det är klart att det ligger vantar, kepsar, reflexer plus en massa annat på golvet i bland, men det är så lätt att städa då jag bara kan kasta i påsarna. Funderar på om vi ska skaffa en till då vi ju fått ett barn till som ska ha vantar och mössor till vintern. Och jag saknar en ”påse” för mina egna saker…

Pallkragar, linolja och tårar

pallkrage hasselfors

Pallkragar och blomlådor är nu inoljade med linolja. Här har barnen fått hjälpa till att ”måla” och det gick över förväntan. De höll koll på penslar och oljeburk och bråkade inget. Det är allt som behövs för att göra min dag. Och just när man har sådana dagar, när solen skiner så där lagomt varmt, barnen håller sig igång med något, alla är glada och fåglarna kvittrar, ja, då känns som att alla pusselbitar är på plats. Jag trivs, barnen trivs, livet leker. En halvtimme senare är jag nära tårar för att minstingen vrålat högt i mitt öra, alla bråkar, nån har bajsat på golvet och klampat runt i det oupptäckt, några andra är halvt i slagsmål, läxor är glömda på skolan, springskorna är urväxta, nu är det slagsmål, fjärrkontrollerna är spårlöst borta och man inser att handduken man just torkar sig med luktar gammalt kiss. Livet är ingen karusell som likt ett tåg tuffar på runt runt, nej,  det är en berg- och dalbana som pendlar mellan stup och avgrund. Charmen med det hela kan man inte glädjas över förrän man har några år bakom sig från utkletat bajs och allmänt haveri.

The day from HELL

I dag har inte mackan trillat ner i golvet med smöret upp en enaste gång. Inte heller har det blivit stolpe in. Jag har pratat FEM(!) samtal med banken och tjafsat om min löneutbetalning, talat med kommunen om barnomsorgstaxan som var alldeles för hög, försökt städa huset samtidigt som två orkaner virvlat runt och tömt ut allt jag plockat ihop allt eftersom. Det har liksom inte varit min dag. Köket svämmar över av disk, pusselbitar överallt, limpistoler, pysselprojekt, pjäxor, en hushållsassisten(!), käpphästar – det känns som att väggarna trycker in mot mig från alla hörn samtidigt som alla lådor töms och allt innehåll väller ut som en vårflod. När vi sitter och ska äta middag säger jag till min femåring att ‘mamma har kanske inte varit så glad i dag’. ‘Nej, det kan man verkligen inte säga’, svarar hon. Jaha, som ett brev på posten så mådde man ännu sämre. Men sen jag lovat lite mys i soffan i kväll studsade hon iväg och lekte och sen blev det inte mer sagt om det. Så fort lilltjoppan har somnat för kvällen ska min lilla underbara femåring få rå om mamma alldeles hur mycket hon vill. Sen hoppas jag att jag kan somna med ett leende på läpparna trots den här skitdagen.

Så här känner jag mig