Etikett: inlandet

Vägarna i Norrbotten

Vägarna i Norrbotten

 Alltså, vägarna…detta tema som här uppe i Norrbotten ständigt debatteras men vars påpekanden sällan eller aldrig når ända fram till huvudstaden. Det är som i Vemstaden i filmen Horton där de ropar allt vad de kan men ingen hör. Det ligger en tjock atmosfär i vägen mellan oss som behöver asfalterade vägar till de som kör på flerfiliga motorvägar. Rösterna når inte fram. Vi kan inte fortsätta köra på gropiga femtiotalsvägar med farliga kurvor och avsaknad av viltstängsel. Att dessa vägar också är de vägar som turisterna ska köra gör en lite orolig för möjligheterna att någonsin kunna öka volymerna av gäster i fjällvärlden. Denna avveckling av glesbygden som pågått så länge i Sverige att det nu bor så få kvar i Norrland att våra rösters betydelse saknar värde. Vi har redan blivit för få för att kunna påverka på riktigt. Ja, sånna är mina tankar när kilometermätaren på bilen rasslar på i höstvintermörkret. 

Att köra i mörker

Att köra i mörker

Slussfors Umeälven
När jag kör mellan kusten och fjället så åker jag oftast på kvällen. Mest för att det är lättast att åka med små barn när de sover men också för att det är lugnare i trafiken. Längs med inlandsvägar i Norrbotten och Västerbotten kan man åka många mil utan möte. I mörker så tycker jag det känns tryggt. Sen när det är vinter och kyla, föredrar jag att köra på dagen, för då vill man inte bli stående för länge om olyckan är framme. Då är det bra med lite trafik som passerar. Jag upplever också att djuren är lugnare när det väl blivit helt mörkt. I gryning och skymning kan älgarna vara i farten men när det väl blivit kolmörkt är de rätt ovanliga uppe på vägen. Det händer så klart men jag stöter sällan på dom. När minsta barnet blivit lite större så att hon kan roa sig vaken i en bil i fyra-fem timmar gör jag lite tvärt om. Jag kommer kliva upp i ottan och köra innan solen stigit upp. Men det är mest för att jag gillar att komma fram, helst före lunchdags. Och så är barnen lite sömniga och kan slumra en stund innan de tittar på en film. Jag brukar ha med mackor i bilen så att de får äta frukost, eller som nu, kvällsfika i bilen. Smidigt, tidsbesparande och praktiskt. Sen har de varsin vattenflaska, en ryggsäck med leksaker och sitt gosedjur. Det är sällan det blir några tårar på våra bilresor.

Mysiga januari

Mysiga januari

Fullt med födelsedagar, de avlöser bara varandra. Vi tar vårt barnkalas på fredag då många här i byn är ledig just på fredagar. Vi slår ihop det med ett annat barn som också fyller samma vecka, för lite krasst får man ju konstatera att det är liksom samma barn på alla kalas ändå, för det är ju vi i byn som bara snurrar runt här som i en liten karusell tillsammans. Ni är alla välkomna hit och hänga på just vårt tivoli om ni skulle vilja , ju fler desto roligare 🙂 Det finns hus till salu 😉
Lifthuset Kittelfjäll

Jojo till Lycksele

Jojo till Lycksele


Två dagar i rad har jag måst åka till Lycksele…suck, det är långt (25mil enkel väg), det är skitvägar och med regn hela vägen…Men nu är vi hemma, kassar med mat burits in, de små sover och vi hann med middag hos en vän längs med vägen. Så det var egentligen en fin tur, fika på café med stora dottern samt hamburgare på Frasses. Hon var i himmelriket;)