Det känns både vemodigt och förväntansfullt med vintern. Visst längtar man efter snön som ska ramla ner från himlen och ge våra turister bra skidåkning. Men samtidigt så känns det så tråkigt att solen ska behöva lämna oss helt. I dag skymta den precis fram över kanten på Marsfjället men jag vet ju att snart är den borta för ett bra tag…innan den lite tvekande ska kravla sig över fjällkanten nästa gång. Men jag hoppas vi får några fler klara mornar innan vi ska baka in oss helt i julstök. Morgonkramar på er alla!