Morsdagsmiddagen intogs på restaurang inne i staden. Det var lagom med folk, barnen fick maten supersnabbt, så på det stora hela var det en bra utflykt. Men jag skulle gärna komma tillbaka med bara mannen och ha god tid på sig för förrätt, huvudrätt och efterrätt. Nu blev det lite forcerat då vi anade att inte barnen skulle hålla humöret allt för länge. Men jag känner mig rik efter dagens alla maskrosor, teckningar, upplevelser och pussar. Rik på kärlek.
Med regn ute, en kortlek, bra musik och med ett barn som kommit igång med att lägga patiens kan man inte annat än få en riktig mysstund tillsammans. Lilltjejen hängde också på och försökte verkligen lära sig och frågade hela tiden om vilket kort som gick i vilken hög. Mina ungar! Världens finaste! Som har så mycket tålamod med att jag inte kan dra iväg på äventyr just nu, på grund av foglossning.
På fredagar har vi pappan i huset hemma så då är ”lilltjejen” (som inte är så liten längre) hemma från förskolan. I dessa tider betyder det en del innepyssel då jag inte orkar röra mig så mycket utomhus. Idag har hon varit en tomtenissa, lekt restaurang samt hunnit med lite pyssel. Lagom med aktivitet för mig alltså.
Det första jag gjorde i morse var att ordna en madrass till bäddsoffan bredvid vår säng i sovrummet. Herregud vad trångt det har varit i natt och jag har sovit som en kratta. Alla andra också känns det som. Eftersom jag inte kan bära barnen tillbaka till deras sängar löser jag det nu med att bädda soffan bredvid så blir det inte så långt emellan och jag kan kanske ”stjälpa” över dem lite lättare. Hoppas på bättre sömn nästa natt nu.
Var vi ska rymma en spjälsäng är just nu en gåta. Men det kanske löser sig av sig självt? Jag har en förhoppning att de större barnen kommer ”växa” en del i sommar och mer identifiera sig med sina rum och att vara stora. Ha ha, hoppas kan man ju alltid…
Att bära ett barn inne i sin kropp är tungt. Att aldrig kunna pausa och få ro är påfrestande. Just nu kan jag inte annat än längta till den dagen då vi får träffa vår lilla filur som redan nu fått en plats i våra hjärtan. Längta och samtidigt tänka bort allt jobbigt. Foglossning, extrem trötthet, orkeslöshet ja, problemen kan man bara rada upp. Men egentligen är jag mer tacksam än trött för det jag har. Ett barn inom mig, som jag bär. Men det betyder inte att det inte fortfarande är tungt. Bara att det är värt det.