Kittelfjäll har sedan ett år tillbaka en ny restaurang, Kittelfjälls värdshus. Det är riktigt roligt med ett nytt matställe som har höga ambitioner med maten i kombination med fin inredning. Stället har redan blivit en klassiker och har lyckats hitta sin kundkrets. Det ska bli spännande att följa Jasper och Lottas utveckling och bevarande av konceptet, inredningen och maten.
Ja, ungefär så känns det när man är mitt i en snörik vinter. Det har så klart snöat förut. Och, ja, det kommer att komma fler vintrar med mycket snö. Men just nu känns det som att det aldrig varit så fin vinter. Det är bara att tacka snöguden och inte klaga på snöskottningen för motsatsen till snö på vintern är inget alternativ för mig. Regn och slask är inte riktig vinter. Så det är bara att njuta så länge det varar.
För första gången på länge hade vi gäster på nyår och då kände jag att nu, nu är det dags att för första gången fixa lite finare dukning. Med enkla medel tycker jag att det blev rätt okej. Tapetvåden kommer från en överbliven halv tapetrulle från när vårt sovrum tapetserades när huset byggdes. Duk och servetter kommer från en budgetaffär i närmsta staden. Vår mellandotter gjorde bordsplacering, då hon snappat upp att det måste man ha efter att jag hjälpt till med just bordsplaceringen på ett 50-årskalas nyligen.
Trevligt hade vi också, med god mat, goda vänner och barnens frågesport som de förberett. Mitt lag vann! Trots att vi hade TVÅ liftjobbare i varsina lag som konkurrenter klarade vi frågorna som antalet nedfarter och priset på en kopp choklad i toppstugan i Kittelfjäll. Kniviga frågor och det var endast de officiella svaren från Kittelfjälls hemsidan som gällde. Det var nog tur att barnen var noga med reglerna, för det fanns en hel del olika svar om hur många backar som egentligen pistas…av de som alltså dagligen pistar området ???
Barnbordet dekorerades på samma vis.
Ni vet den där känslan när man upptäcker att man bor i ett sagolandskap, ja, den är rätt fin. Träden krispigt vita av snö och kyla, snön djup och fluffig, luften kall och klar att andas. Det är sådana här dagar jag njuter av att bo i norra Sverige. Som ett sagolandskap.
Det här trädet står i Sävast i Norrbotten och ägs av en bostadsrättsförening. Kan en belysning bli häftigare än så här? Den lyser verkligen upp hela byn och pryder sin plats. Ett sånt här träd skulle jag vilja ha i min egen trädgård.
