Ibland är fjällen så magiskt vackra att det inte går att fånga det på bild. Man gör sina försök men det går aldrig att nå ända fram. För så ändlöst vacker som denna kväll var syns inte på mina bilder. Men, jag fortsätter fota ändå, för en dag kanske jag lyckas…
En bit från Hemavan hittar man Ruttjebäcken, ett smultronställe som alldeles för få upptäckt. Så här kommer en present från mig – denna lilla pärla är väl värd ett besök. Här gör man egentligen ingenting, förutom att vandra omkring och upptäcka alla formationer som vattnet skapat. Mest sitter vi och fikar, leker i pölar och kanske tar man sig ett dopp, även om det nog inte blir det varmaste doppet man gjort. Det är en kort promenad från parkeringen så det är ett perfekt besöksmål för familjer eller de som inte kan gå så långt av olika skäl. Ett riktigt häftigt ställe.
Så här hittar du hit från Hemavan: Börja med att följa Blå vägen mot Norge ca 2 km. När du kommer till skylten ”Tängvattnet, Rönäs, Stugor” svänger du vänster. Sen följer du grusvägen ca 15 km tills ni ser skylten Rönäs. Några hundra meter efter denna kommer bron över Ruttjebäcken. Det finns parkering på höger sida efter bron. Här finns också en informationstavla om området. Hoppas ni gillar stället lika mycket som vi!
Och det är nästan svindlande, den där känslan av att naturen är en övermäktig. Stora moln sveper in, vinden sliter i knutarna i vår timrande stuga och blir lätt en metafor för den flyktingkatastrof som råder just nu. Men jag väljer att tänka på allt positivt som pågår nu. Människor går samman, bildar kedjor hand i hand över gränsen till Finland för ett positivt bemötande av flyktingar, håller manifestationer, samlar in kläder, köper in tandkräm, tandborstar, underkläder och annat människor behöver. Allt sånt värmer mitt hjärta denna dag. Jag väljer att se de positiva.
Vi har barnens farfar på besök så vi passade på att göra en utflykt i dag. Det blev en lagom promenad längs med Sagostigen och sen grillning vid Sågsele, en grillkoja med eldstad alldeles vid Vojmån. Jag tror alla barn älskar Sagostigen, de får leta väsen, troll och djur som gömmer sig under rötter, stenar eller uppe i träden. Vi brukar avsluta vid tomtens hus och sen gå tillbaka, men egentligen kan man följa hela ån en bra bit, men det orkar inte små barnben eller trötta mammafötter. Det är myset vid elden efteråt som är bäst, tycker jag. Man har liksom gjort rätt för sig i promenaden så sen får man bara lata sig och slumra en stund under en filt. Ungefär som vid svampplockning…det är oftast jag som sitter vid elden 🙂
Nyfikna barn tittar in hos tomten och ser hur han har det.
Är på kurs i Lycksele med projektet, storytelling står på dagordningen. Mycket intressant och framför allt kul. Improvisation och berättande – känner mig plötsligt hemma. Hotellrummet har dessutom egen bastu, bara en sån sak 🙂
