Bilder och kommentarer om Kittelfjäll och andra fjällorter.
Ibland känns det som att helvete vad har jag nu hittat på, det här med nya jobbet alltså. Hur har vi tänkt att detta ska fungera? Kommer inte jag att sakna mina fjäll? Vart ska vi bo? iiiiiii!!! Ska försöka yoga så kanske pulsen går ner lite.
Äntligen orkade mamman göra något efter jobbet. Stora tjejen ville går på spårjakt. Vi hittade hundspår, harspår, skoterspår och skidåkarspår 🙂 Solen skiner och himlen är blå. Sådana här dar får man nästan nypa sig i armen vad vi har det bra. Det är sådana där dagar som man önskar att man kunde ge sina barn varje dag. En närvarande lekande mamma. Men jag orkar inte. Inte varje dag. Knappt ens en gång i veckan. Kanske kommer mer ork med solen och våren. I do hope so.
Vi lekte under en stor gran innan lilla fick en pinne i munnen, det kom blod och det blev dags att gå hem. Vi avslutade med mer pinnar och pyssel hemma på bron. Dom har hjälmar på sig för att vi åkt skoter, inte för att de leker i snön 🙂
Jag tänkte lägga ut några fler bilder från vår skotertur till Virisen, som ligger ca 2,5 mil skoterled från Kittelfjäll. Fågelvägen är det säkert närmare men man måste köra en runt hela fjället innan man är framme. Det snöa när vi åkte men det var solsken och lite moln här och där när vi kom fram. Målet var en liten fiskestuga som min mans mormor & morfar ägt och som nu ärvts vidare i släkten.
I dag var det skoterutflykt på schemat och virisen målet. Några av oss borrade hål och vi pimplade med sisådär fiskelycka. Två tappade pimpelspön där fisken stack med hela spöt, en tappad lina och en fisk som min svåger fick upp. Nåja, vi hade mysigt i varierat väder, sol och snö om vartannat, precis som det ska vara i fjällen. God mat och varm eld. Om våren känner jag känner livet i mig, som Madicken sa.
Som man alltid tänker att JA, det ska jag göra…när jag får tid…Jag hade tänkt trycka upp en fotobok till mina barn, en var per år…men jag vet inte när det projektet ska bli av. Nackdelen med att fota så mycket är att man har tusentals bilder att gå igenom och granska. Det tar eeeevigheter, utan att överdriva. I dag har jag också känt mig som en IT-analfabet när jag insåg hur himmelens smart det var med Drive eller Dropbox och liknande tjänster. HUR har jag missat detta? Jag som skickar mycket bilder i mitt jobb? Nåja, många har ju egna servrar man ska ladda upp på men dessa gratissystem var ju bara för bra. Jag får skratta åt det ’hele’, och ladda upp lite mer bilder jag ska dela till olika saker, mest jobb. Hurra för teknik som fungerar!
Inte de snyggaste glasögonen kanske, men det var sååå ljust och jag hittade inga andra 🙂