Fiske i Luleälv
Våra barn vill ibland göra saker som vi själva inte är sådär jättebra på. För ett tag sen var det fågelskådning, denna gång var det att fiska. De har tittat på fiskeprogram på barnkanalen och ville prova på det själva. Som tur är har vi min pappa som vi kan låna in och som gillar att fiska. Så vi fixade barnspön och han fixade fiskekort, mask och en liten genomgång med tjejerna hur de ska hålla och kasta. Vi hade tur med vädret men desto sämre med fisken. Inget napp. Vi hade dock en himla trevlig stund nere vid älven med eld, grillning och glada samtal med alla som promenerade förbi. Det var en väldigt snäll stämning bland fiskarna, och alla andra som passerade. Man verkar stötta och peppa varandra. Jag kan tänka mig att de har rätt trevligt här, pensionärerna, de daglediga och de nyanlända, där de står och klurar, surrar och fiskar om dagarna. 
Om vi skulle fått napp så fanns det praktiska slaktarbord på båda sidor om älven där man kan rensa och göra i ordning fisken. Det finns flera grillringar och en toalett i en servicestuga. Vi tog en grillring under bron för att få bra med skugga åt vår minsta tjej, men alla platser var fina. Hit kommer vi åka fler gånger.
Jag tyckte att pallkragarna började se lite sjaskiga ut så jag lyfte upp dom i det vackra vädret och torkade upp dom. Jag ska införskaffa Linolja så får barnen ”måla” på dom i veckan. Perfekt trädgårdsgöra för dom. För det gäller att hela tiden ligga steget före, planera aktiviteter, hålla mattider, passa sovtider, allt för att hålla stämningen på topp så att man kan göra något av det man själv vill göra. Annars blir jag bara avbruten hela tiden och tappar lusten att ens försöka. Sen håller de inte på med mina förslag så länge, oftast vandrar de iväg, i tanke eller rent fysiskt, för att leka vidare. Just där nånstans kan jag få en kvart eller två att göra något färdigt. Då känns det som att jag fått VM-guld eller lyckligaste familjen-priset. Att få känna att man lyckats med något.
