Förra veckan kom vi igång med skola och förskola. Nya rutiner som är gamla rutiner och kroppen minns vanan att kliva upp och dra igång dagen när väckarklockan ringer. Det är härligt på ett vis, men sorgligt på ett annat. Vemodigt men oåterkalleligt. Så, nu är vi igång med veckoschema, lägga fram kläder, förbereda, planera, inte lämna något åt slumpen. För morgonen flyter på som allra bäst om allt bara är planerat och förberett. Inte leta strumpor på morgonen, inte leta gympapåsar, inneskor, frukt, hörapparat, batteri, cykelnyckel, pålägg eller vad som helst annat på morgonen. Morgonen ska enbart ägnas åt att vakna, äta och klä på sig. Inte tänka, stressa eller leta. Bara vakna. Gärna i sin egen takt. Även om livet just nu inte tillåter det, 1-ringen drar igång med en rivstart varje morgon. Men det är drömmen. Att få kliva upp i egen takt och sen lulla på tills man kommit igång med tankeverksamheten och dagen kan få starta. Vissa vill ha kaffe, jag behöver värme, mat och ordning på dagens schema. Då mår jag som allra bäst.