Jag var på husvisning åt min syster, inte så långt ifrån där vi bor. Hon ska flytta till Norrbotten (Hurra!). Huset var ett fint litet sommartorp med mycket charm, som dock låg lite väl nära en tungt trafikerad väg. Men mysigt var det.
Ja, vi har hittat ett hus, lagt bud som också blivit taget av säljaren. Men vad vi funderade, vred och vände på alla detaljer, besiktningsprotokoll, byggrättigheter, läge, pendling…blä vad trött man var i huvudet efter ett tag. Nåja, nu är det gjort och jag avvaktar tills papperna är påskrivna innan jag vågar tro att det är klart. Det är lite detaljer kvar att fixa för säljaren så vi får väl se om de levererar i tid. Huset ligger i alla fall i Boden, helt fel egentligen, ingen utsikt, i ett kvarter och ja, inte alls som vi tänkt oss. Men vi gillar det och det är ju det som måste styra. Det blir pendling för mig men det går mycket bussar och vi har fått dagisplats. Så vi är nöjd. Nu kan det nya livet få börja!
Jag var ut på kvällsjobb idag, skulle fota upp ett hus åt en mäklare. Det gick väl sådär, det var fortfarande byggjobbare på plats och säckar med byggsopor och annat mindre estetisk. Får komma tillbaka senare i veckan då de städat ur mer. Men på vägen hem hann jag fota pistmaskinen som kom i full fart ner för backen. Det är sällan jag ens ser pistmaskinen nu för tiden men innan vi fick barn brukade jag ofta åka med min man när han jobbade. Det var rätt mysigt och jag saknar det. Kanske det kan bli av till helgen…hm…då är mina föräldrar på besök och om bara mannen ska pista så skulle det vara kul att åka med nåt varv.
Varför tittar jag på Hemnet? När jag wordfeudat klart, kollat bloggen och facebook, så brukar jag alltid kika in på Hemnet. Det blev en vana för två år sen när vi letade sommarstuga i Luleå, men NU….vi bor ju redan bra och bäst på alla sätt och vis. Skulle jag se mitt eget hus i en annons så skulle jag slå till direkt. Läget, timret, rummen – vi bor helt enkelt bra. Visst kan jag sakna vissa saker i bland, men i det stora hela har vi haft tur. Så varför kan jag inte sluta? Är det möjligheten att titta in i så många hem som lockar? Är det människorna som bor i husen jag studerar eller husen själva? Alla dessa bilder som fladdrar förbi säger så mycket om de som bott i huset. Om det varit en gammal tant som nu flyttat in på hem eller en familj som kastat loss och sökt sig ett nytt hem, kanske nytt jobb. Vilken källa det är till att se in hur svenskar bor idag. Vad vi har för inredning, hur vi möblerar, var vi äter. Hur som helst, jag kan inte sluta bevaka ’mina’ områden. Låt oss säga att det är för att hålla koll på värdet av vår sommarstuga..jag bär hellre etiketten ekonomiskt orolig än nyfiken i en strut.