Vår gamla trehjuling råkade bli överkörd och var ärligt lite väl rostig och vinglig redan innan så när jag såg en annons på en trehjuling i en facebookgrupp så slog jag till. Den såg helt oanvänd ut och var så fin. En blå Sjösala med flak. Den har redan gjort succé och vår minsta dotter sitter gärna på den och leker medans storasystrarna turas om att sitta på flaket.
. 
Detta blev den sista amigurumi jag gjorde klart före julafton. Perfekt julklapp till 5-åringen som önskat sig en fågel.
Det var lite pilligt med tårna och benen men egentligen inte så svårt. När man syr fast tårna kan man reparera det mesta om något blivit skevt i själva virkningen. 
Den var riktigt kul att göra, denna lilla duva. Så, nu är det bara att kasta sig över nästa projekt 😉
Mönstret finns här: [Sponsradade länkar]
Jag fick ett litet ryck och började spackla en av väggarna i vardagsrummet. Jag har längtat efter mer färg i vårt hus länge men inte känt att jag haft tid att fixa med sånt. Men nu så! Underarbetet gick fort (det var ju inte så mycket vägg egentligen) och sen kom min pappa förbi och målade. Jag hade tänkt måla själv, men han är ju målare så det blir ju tusen gånger bättre om han gör det. Och det blev så fint! Vi är riktigt nöjda med färgen och trots att det är en så liten vägg så påverkar det hela vardagsrummet. Roligt med förändring, om än med små steg.
Mitt i vardagsrummet har vi den vackra blå kistan, fylld med brädspel, memory, kortspel m.m. Mina barn, precis som de allra flesta andra, älskar att spela. Så fort vi har besök kommer de smygande och frågar om vi inte kan spela kort allesammans. Ofta spelar vi också med dom, Plump, ”500” eller Finns i sjön. Det brukar bli mycket skratt och en bra övning i att förlora OCH vinna. Dåliga förlorare kan lätt bli dåliga vinnare och det behöver man få träna på många gånger. 
Grått, blått och vitt- det sammanfattar vårt vardagsrum. Och det är nog ingen slump för jag gillar helt enkelt blått. Det finns så många vackra nyanser. Tavlorna fångar i flera av dom, fint målad av min mamma. Jag gillar att ha konst på väggarna som man har en relation till. Man vet var motivet kommer ifrån, vilket fjäll eller vilken fors som fått stå modell. Det ger en fin känsla. Kattkudden fick vår mellantjej på sin förskola och den indiska dockan hittades i en låda på vinden. Det ligger allt som oftast leksaker som dessa vår soffa.
Det är svårt att ha stylish leksaker, men det är inget jag strävar efter heller. De är ju i de färger de kommer i, ofta glada, färgstarka färger. Och jag vet att tids nog förflyttar de sig in på sina rum, det är så kort tid egentligen som de bor ute bland oss alla så här mitt på golvet. Tålamod, tålamod? troligen kommer man sakna det en dag?