Vårmys
Äntligen härlig varm sol och INGEN, jag repeterar, INGEN är sjuk. Ibland känns det bara så bra, livet.
Påsk, kära påsk
Jo, vars, vi har det bra här 🙂
Veckan har gått i raketfart, lite sol, lite regn, lite mulet, lite snö – aprilväder helt enkelt. Påsken är en av de mest arbetsintensiva perioderna i fjällen, för alla företagare och för de flesta som bor här, så det känns lite lyxigt att bara vara ledig.
Så nu ska jag mysa i soffan med barnen och se en film, önskar er allt gott! Glad Påsk!
Stiltje
Det går ju inte att förneka att det varit långt emellan inläggen här i min kära blogg. Och det är inte för att jag inte vill skriva. Men att flytta, byta jobb och komma in i det nya livet här vid kusten har verkligen tagit på energin. Heltidsjobb, företag, barnen, äta, sova. Så mycket mer än så har inte min liv innehållit de senaste 9 månaderna.
När jag går igenom bilderna jag tagit under denna tid så slås jag ändå av att vi faktiskt gör en del saker, även om det inte alltid känns så. Barnkalas, middagar, besök, resor till fjället. Man måste ändå fundera lite över vad man har för bild av hur det ideala livet skulle se ut. Eftersom känslan av att inte nå ända fram hela tiden gnager på en.
Jag kommer att ändra lite av upplägget inför nästa höst, med jobb och så, sen får vi väl utvärdera det till jul. Men först ska vi ha en lång sommar, har jag tänkt. Pepp pepp för en varm och slapp sommar!
Kvinna utan armar och ben. Symboliskt eller h-vete vad svårt det är att göra armar och ben.
Eftermiddagsbio
Jag och tjejerna bestämde oss för att bio passade oss denna surkalla dag (-30). Det är första gången för minstingen.
När första bilden med bamseloggan kommer upp på filmduken händer något häftigt. Halva salongen börjar spontansjunga Bamses signaturmelodi. Faktiskt mäktigt på nå vis. Huller om buller, högt och lågt, trallar de på. Under själva filmen ropar de till Bamse, de ropar till vargen och hejar på katten Jansson. Man blir alldeles lycklig i kroppen. Barnen har förstått det här med bio. Själva idéen med bio är ju att man är många i rummet som tillsammans delar en upplevelse. Men på vuxenbio törs man knappt harkla sig utan att man stör. Så var det inte idag. Ett barn gick ut och in ur salongen säkert hundra gånger, så kändes det i alla fall troligtvis föräldern, och det gjorde ingenting. Alla var så fokuserade på äventyret att inget annat spelade någon roll. Häftigt.
Lite bus på max fick avsluta denna utflykt.
Premiär på skidor
Äntligen premiär på slalomskidorna för min minsta tjej! Det gick faktiskt rätt hyfsat. Hon hängde lite för mycket bakåt men det var lite för brant ’backe’ (vår uppfart). Det kommer bli toppen när vi får träna lite mer.
