Det är alltid vemodigt att packa ihop och åka hemåt, men samtidigt längtar vi efter pappan i familjen, så här på farsdag. Så idag blir det en lugn förmiddag innan vi sätter oss i bilen för 35 mils resa hem till fjället. Tänk om man kunde snabbspola bilresan…får väl skaffa ett eget lite jetplan när man bli miljadär 😉
Så var det dags att inspektera vad bror min hunnit göra på lagret till vår e-butik. Det var ren lyckokänsla i kroppen att gå i gångarna mellan höga hyllor med saker till försäljning. Vår far hjälpte till och byggde fler hyllor då vi fortsätter att uttöka vårt lager i rask takt. Och hyllorna fylls fort med nya saker. Kul!
Jag hade gärna jobbat här på plats om det inte var för långt bort från där jag bor, 35 mil. Men tur är då att man kan jobba på distans 🙂
Jag och barnen har dragit iväg på en liten roadtrip till Umeå med ett litet depåstopp i Vilhelmina. Vi hann med biblioteket, handla mat, middag med barnens farfar och surr hos vänner innan vi lämnade Vilhelmina för Umeå.
Väl framme här i Umeå har vi bara hunnit landa, svimma framför tv:n och nu sova för jisses vad trött man blir av 5 timmars bilkörning. Inga älgar eller renar, inga galningar som kör om, så jag är nöjd. Nu….snark 😉
Jag gillar verkligen bibliotek, alla som bara finns tror jag, och jag gillar verkligen Vilhelmina folkbiblioteks barnavdelning. Perfekt för mina små kottar.
Oplogat på morgonen hela vägen till Dikanäs, oplogat när jag åkte hem vid 12. Det är härligt med snö men man blir ju mer hoppfull om plogbilen i alla fall hunnit med ena körbanan. Nåja, snö betyder skidåkning och med lite tur kanske elljusspåret går att skida på snart 🙂
Jag älskar soluppgångar. Allt ljus som vandrar över fjällen och kryper närmare tältduken. För det är som oftast i tält ute på fjället som man riktigt kan njuta av soluppgångar. I morse hann jag med en soluppgång i Dikanäs, så där mitt i vardagsstöket och bråttom bråttom till jobbet. Det ger energi som då jag kan leva på länge.
