I går såg jag programmet Värsta bråket med mina barn. MYCKET bra program. Det handlade om föräldrar som bråkar (vilket väl alla gör ibland) och att de (oftast) blir vänner igen och om hur barn uppfattar vuxnas bråk. Så träffsäkert var det när de beskrev hur föräldrarna bytte till engelska så att barnen inte skulle förstå, som att tonläge och kroppspråk inte avslöjat vad som pågår. Om barn som går emellan eller gömmer sig under sängen. Intressant och tankeväckande. Man hoppas ju att man själv inte är den som får ens barn att gömma sig och bli rädd. Passivt arg och på dåligt humör får inte heller gå ut över barnen. Eller att gömma sig bakom dom som ursäkt för saker man borde stå för själv. Men trötta föräldrar är trötta föräldrar och ibland blir det fel. Då får man göra om och göra rätt. Det går att säga förlåt.