Julefriden, var är du?

Julefriden, var är du?

Jag kan inte låta bli att känna lite stress inför julen. Jag som knappt har några måsten alls. Farmors julbonad är ju uppe och det räcker egentligen gott åt mig. Men nog är jag där ändå och ska fixa lite julgodis och tryfflar, mjuka pepparkakor och fikabröd. Plötsligt kan man komma på sig själv med att tänka ”Ska jag hinna få klart allt?” Hinna vad då? För vem? Jul blir det ju ändå. Det är bättre att spara städningen tills alla har åkt hem för det blir ändå stökigt på en gång. Nåja, jag kommer nog inte klara av att släppa in ’folk’ (dvs mamma & pappa) med huset hur stökigt som helst. Så är det bara.
Julefrid

Så kan man också göra

Så kan man också göra

Jag kan verkligen imponeras av de starka kvinnor som vi har i vår by. Som bara genom att vara som de är knyter an till en annan tid, till ett annat sätt att leva. Som inte tar bilen när man bara ska några hus bort utan som orka sela på hästen och dra ut med hela familjen. Barn som sen växer upp med att det är helt normalt att ta släden när man ska någonstans. Vi borde ha lite mer av livet förr i tiden i våra liv idag. Om inte annats skulle vi stressa mindre, tror jag.
Häst

Julfika

Julfika

Jag är så förunnad att jag har en vän som kan, och orkar, baka. Sen bjuder hon också in alla hon känner på fika. Det stora julkalaset, brukar vi kalla det. När vi går upp för backen till deras hus säger min dotter: ” Alla är här, mamma. Alla. Ja, om man inte är sjuk. Men annars är ALLA här.” Så är det nästan. Här träffas vi många från byn som man nästan bara ser en gång per år, just på Det stora julkalaset. Så nu är vi mätta och stinna och orkar knappt vara vaken. Vi ses en annan dag igen.

Det stora julkalaset
Det stora Julkalaset