Sitter åter på jobbet sen en dag tillbaka och har det ganska bra. Mycket att göra men det är ju så det ska vara. Barnen på dagis och som tur är så är de inte ensamma där, det fanns andra tappra föräldrar som lämnat det dästa julslapparmyset och masat sig på jobb.
Jag gillar att jobba. Jag gillar också att vara hemma. I den bästa av världar så väger den vågen jämnt och man känner sig lagom mycket på båda. Men ofta känner man sig för lite hemma samtidigt som man känner sig för lite på jobbet. Hur går den ekvationen ihop? Det är som när min man klagar på att han aldrig hinner det han tänkt sig någon dag, någonsin, på sitt jobb. Då brukar jag så beskäftigt hävda att då var det för mycket på listan när man startade på morgonen, om man ALDRIG hunnit med allt. Och just så är det ju. Jag har för stora förväntningar och förhoppningar på vad jag ska hinna med varje dag. Inre stress är farligt. Man kan bli allvarligt sjuk och det vill jag inte. Så slappna av, känn lugnet, andas in och bestäm dig för att det blir bra som det blir. Oavsett resultat. Jag duger.