I dag ska vi fira vår stora två-åring, som egentligen fyllde år i måndags, men det passade bättre med kalas på en fredag. Det blir hemmagjord glasstårta, köpta bullar och hallonmaränger som smakar papper. Ja, det blir det det blir, alltså 😉 Ja just det, vi har ju kylen full med chokladbollar också. Så nog ska vi (och barnen) bli nöjda. Så nu är det bara sluta gäspa och röja undan lite i huset så man törs släppa in folk…
Vi hann köra upp bilen på parkeringen, ta sparkarna upp till vårt hus och preciiis komma igång att leka – innan solen gick ner. Min stora tjej var så besviken. Och även om det bara är januari så märker man skillnad på kinden när solen skiner. Det blir lite varmare. Vinden känns inte lika hård och alla är glada. Nåja, vi lekte nån sorts bana med stavar som man skulle ta i ibland och ibland inte, jag förstod inte reglerna helt, innan vi gav upp snålblåsten och gick in. Redan nästa vecka kommer det att ha blivit stor skillnad på solen. Vi längtar.
Fullt med födelsedagar, de avlöser bara varandra. Vi tar vårt barnkalas på fredag då många här i byn är ledig just på fredagar. Vi slår ihop det med ett annat barn som också fyller samma vecka, för lite krasst får man ju konstatera att det är liksom samma barn på alla kalas ändå, för det är ju vi i byn som bara snurrar runt här som i en liten karusell tillsammans. Ni är alla välkomna hit och hänga på just vårt tivoli om ni skulle vilja , ju fler desto roligare 🙂 Det finns hus till salu 😉
Ha! Kände mig som värsta radioreportern i dag när jag riggade utrustningen för att kunna spela in och bevara berättelser om vårt område. Då dök minnet upp från när jag och en kompis spelade in timmar med egenproducerad radio hemma i mitt rum, vi var väl kanske 11-12 år. Vi tyckte vi var bra. Vi sjöng all musik själva mellan intervjuerna och vi spelade också alla roller. Hur kul som helst. Ett sånt program skulle jag vilja göra idag. Det skulle ju bli stört skönt. ’Och här kommer Robyn med Dancing on my own…I’m here in the corner hm tralla la la la’. Det programmet skulle JAG lyssna på. Skulle jag bara en gnista av det självförtroendet vi hade då skulle inget kunna stoppa en.
I dag var en sån där dag då jag kände mig som en misslyckad projektledare och allt med hela projektet var skit. Ingenting fungerar, och när det fungerar tar det månader att hantera ärenden för alla instanser. Suck. Men så vände det. Jag tog mod till mig och ringde och frågade hur mitt ärende gick och det hade (åtminstone) passerat första hindret på vägen, det är tre myndigheter som ska kolla alla ärenden. En klapp på axel till mig. Sen upptäckte jag att vi fått förskottet från jordbruksverket 4 (!) veckor tidigare än vad jag hade ställt in mig på…så då kan man säga att det vände ordentligt. Stärkta av detta började jag och min kollega i Dikanäs, som sitter på ett likadant projekt men med annat innehåll, att spåna om nästa sak vi kan söka pengar för…he he. Högmod går före fall??? Vi får väl an se 🙂
