Nej, det har vi inte. Ser inte alla matbord ut så här? Alltså vi försöker ju kämpa mot berget av saker och rensar nu och då. Men ganska snabbt fylls ena änden av bordet igen. Eller hela bordet och så styr jag över ena halven över till den andra med en svapande arm när det ska ätas. Så får man ett jätteberg igen och solen kan knappt lysa in. Ha ha, gör inte alla så?
Så sa min dotter till mig idag. Och ja, det är ju nästan sant. Jag har ju åtta armar. Är ju överallt hela tiden. Hämtar, fixar, mackor, pussel, apelsin, snor, blöjbyte, bära ut sopor, pärlplattor, måla kvistar, dvd-film, telefonen ringer osv. osv. Idag när vi gick från bilen, och över vägen, in till förskolan så fick jag en sån där härlig ’vad vi har det bra’ -känsla. Minsta tultade på och höll i sig i mitt pekfinger, stora tjejen höll i andra handen samtidigt som hon åt på sin frukostmacka. För ett ögonblick stod tiden stilla. Ja, vi har det faktiskt fantastiskt bra.
Stora tjejen har lånat en bok från dagis. Det är perfekt för oss som har 13 mil till ett bibliotek.
Så här ser det ut hos oss efter en eftermiddag hemma med barnen. Det var alltså städat i går kväll. De är värre än en orkan 🙂