När jag kör hem ser plötsligt allting annorlunda ut. Det lyser sol på granarna längs med vägen och jag upptäcker att det borde vara sol även på bilen så fort vi kommer till en glänta. Och ja, mycket riktigt. Så invid en myr stannar jag bilen vevar ner rutan och låter årets första solstrålar lysa på mitt kind. Det känns ingenting. Ingen värme. Ingen sommarkänsla. Men ändå känns det som att jag andas lite lugnare när rutan är uppvevad och bilen börjat rulla. Snart är den här, den älskade vårvintern. Den allra bästa av alla årstider i fjällen. Varmt nog för att ta av sig vantarna men kallt nog för att åka skidor eller skoter. Vi vet att den kommer. Vi får bara vänta lite till.