Lata dagar
Precis så här har jag föreställt mig sommarlovet. Barnen leker, solen skiner och tiden bara rinner iväg mellan måltiderna. Jag hoppas att det är samma saker som barnen kommer minnas av denna sommar…
Precis så här har jag föreställt mig sommarlovet. Barnen leker, solen skiner och tiden bara rinner iväg mellan måltiderna. Jag hoppas att det är samma saker som barnen kommer minnas av denna sommar…
Vikten går stadigt uppåt vilket är detsamma som att lilltjejen äter typ jämt, ha ha. Man tror man är förberedd och att man minns hur det var när man har flera barn, men det går verkligen inte att föreställa sig hur mycket man faktiskt ammar. Tur att en alltid har maten redo och förberedd, var man än är 😉
Nu står mina föräldrars trädgård i full blom. Det doftar, surrar och sjuder av växtkraft och det är lätt att få dåligt samvete för ens egna bortglömda så kallade trädgård. Nåja, 40-talister har ju inga småbarn att ta hand om nätterna igenom, så de orkar väl hålla på. Troligtvis blir man likadan själv 🙂
Eller kanske bråttom bråttom? Jag känner mig ofta otillräcklig just nu. Hinner ingenting av vad jag vill eller har tänkt och hela tiden finns känslan av att jag har bråttom. Skyndar mig att skriva mejl, skyndar mig när jag trycker på tangentbordet. Det är inte bra. Men det är så svårt att släppa allt mitt där man är när man går hem. Jag vill ju mer. Jag hoppas att det ska lugna ner sig när jag börja känna att jag faktiskt hinner det jag ska med museet. Håller tummarna för det…
Ett annat ord för stress? Jag har känt mig lite tung den senaste veckan då det är mycket som ska fixas och falla på plats. Men nu är den ekonomiska redovisningen för projektets första kvartal klart och jag har beställt material till workshopen jag ska hålla. Men det är mycket att hålla i huvudet och tänker jag bara två månader framåt blir jag återigen stressad över allt som måste göras. Skattedeklarationer, aldrig trodde jag att JAG skulle hålla på med sånt. Phu.