Ha ha, nej att hänga i en lekpark är inte riktigt samma sak på vinter…det tog väl bara nån minut så var jag rastlös. Ingenstans att sitta men det blir ändå för kallt om man hade kunnat. Hurv. Barnen hade kul men jag längtar efter lekparkerna i Luleå och Boden, där vi brukar vara på sommaren. Efter parkbänkar och fikakorgar och sol i ögonen. Nåja, snart kommer den efterlängtade vårvintern och då ska vi fika ute så ofta vi bara kan!
Det var ett tag sen jag skottade sist men nu verkar det bli ett vara i kväll. Men jag gillar att skotta, det är liksom redigt arbete på nå vis 😉
I dag ska vi fira vår stora två-åring, som egentligen fyllde år i måndags, men det passade bättre med kalas på en fredag. Det blir hemmagjord glasstårta, köpta bullar och hallonmaränger som smakar papper. Ja, det blir det det blir, alltså 😉 Ja just det, vi har ju kylen full med chokladbollar också. Så nog ska vi (och barnen) bli nöjda. Så nu är det bara sluta gäspa och röja undan lite i huset så man törs släppa in folk…
Så går en av snökanonerna och det ser riktigt läckert ut. De behövde mer snö för att bygga hopp i parken. Det var riktigt kallt idag. Så kallt att jag önskade att spisen snart var färdiginstallerad så att vi kan börja elda. Men nu är det inte långt bort. Ha en bra dag!
Mannen min sprängde laviner i två omgångar i går och herre Gud vad det small. Det var obehagligt. Han kommer alltid förbi och berättar att han ska spränga och det är ju bra men då blir ju jag också orolig. Denna gång kändes det inte bra. När han vinkade och for kändes det märkligt på nå vis. När sen smällen kom kände jag i magen att jag inte mådde bra. Efter en stund hördes en skoter och jag visste inte om jag ville se efter den för de har alla likadana jackor och innan jag VET att det är min J som kommer så är det olustigt i hela kroppen. Skulle det vara en av hans kollegor så vet man ju att det gått fel.
Hanteringen av dynamit är ju vääääldigt säker i dag, men det känns ändå olustigt. Det är mycket planering och de är flera stycken som är med som håller koll på varandra att de gör rätt – men de gör bara detta 2-3 gånger per år, vissa år behövs det aldrig alls, så det är ju inget de har rutin på. Samtidigt så skulle jag inte vilja leva med en bergsprängare som spränger varje dag, för det skulle också vara läskigt.
Nåja, allt gick bra och nu får man bara hoppas att det inte behövs sprängas nå mer i år.
