Ja, rosor växer, barnen leker, dagarna går. Livet andas och det känns som att sommaren rinner ifrån mig. Med ett nyfött barn i familjen är man så mycket här och nu att det inte ens går att tänka en timme framåt. Det gör att man liksom tänker kort. Inga planer framåt, för de kan inte lovas att de blir av. Det blir ett slags evigt sömndrucket vakum. Ett lojt vakum där bara klockan kan avslöja vilken tid på dygnet det är, den inre kompassen är borta.