Förra året förklarade jag krig mot all jordens maskrosor. Ja, i alla fall dom på framsidan av huset vid gungställningar och sandlåda. Jag kämpade på men det var ju så klart ett hopplöst upptåg. Hela tomten är omgiven av maskrosor från alla håll och kanter som kryper några meter närmare oss varje år. Det går inte att vinna. Inte utan en ofantligt stor dos tid och tålamod. Jag saknar nog dom båda. Så i sommar får de härja lite mera fritt. Det får bli som det blir. Maskrosorna vann, jag lämnar walkover.