Jag köpte en vacker lila blomma i handelsträdgården i början av sommaren som nu är riktigt vacker. Jag tror att det är en Margarite men jag minns egentligen inte namnet på den. Jag tyckte bara att den var fin. Den verkar trivas i sin kruka och skjuter nya skott så jag hoppas att den blommar länge. Det gör så mycket med lite färg i krukor och rabatter. 
Jag och de två minsta barnen åkte till mina släktingars handelsträdgård för att fixa lite blommor till entrén. Jag tycker man ser skillnad på dessa som de planterat och tagit fram här i staden än de massproducerade flerpacken man kan köpa på mataffärerna. Jag passade också på att beställa några häckplantor då vi har några enstaka som aldrig tog sig och jag vill fylla igen de hålen. Med oss hem fick vi också lite kogödsel som jag hunnit potionera ut till buskar och träd. Detta blir vår tredje (riktiga) sommar i huset, första sommaren räknas inte då vi mest möblerade och lärde oss hitta, så jag har förväntningar på att det ska börja växa ordentligt nu i trädgården. När vi flyttade in var trädgården helt ogjord, bara lera, och nu börjar jag bli otålig. Jag vill ha en uppvuxen, prunkande, trädgård NU?
Och det är nästan svindlande, den där känslan av att naturen är en övermäktig. Stora moln sveper in, vinden sliter i knutarna i vår timrande stuga och blir lätt en metafor för den flyktingkatastrof som råder just nu. Men jag väljer att tänka på allt positivt som pågår nu. Människor går samman, bildar kedjor hand i hand över gränsen till Finland för ett positivt bemötande av flyktingar, håller manifestationer, samlar in kläder, köper in tandkräm, tandborstar, underkläder och annat människor behöver. Allt sånt värmer mitt hjärta denna dag. Jag väljer att se de positiva.
…att hitta en fjäril bland blommorna på trappen.