Det bästa med Kittelfjäll är att ensam, med stillhet och ro inta sin frukost. Frånvaro från ljud är ibland så ljuvligt. Får jag bara några minuter med min frukost, så gör inte de tassande, fnittrande barnen som smyger bakom min rygg någonting alls. Nej, de är till saknade.
Och det är nästan svindlande, den där känslan av att naturen är en övermäktig. Stora moln sveper in, vinden sliter i knutarna i vår timrande stuga och blir lätt en metafor för den flyktingkatastrof som råder just nu. Men jag väljer att tänka på allt positivt som pågår nu. Människor går samman, bildar kedjor hand i hand över gränsen till Finland för ett positivt bemötande av flyktingar, håller manifestationer, samlar in kläder, köper in tandkräm, tandborstar, underkläder och annat människor behöver. Allt sånt värmer mitt hjärta denna dag. Jag väljer att se de positiva.
Vi gjorde en liten utflykt för några veckor sen till Treehotel i Harads, utanför Boden. Vilka byggnader! Hur coolt som helst. Barnen gillade det också – speciellt när vi fick gå in i dom och titta ut över landskapet.
Telefonsamtal efter telefonsamtal faller på plats. Kapafixskärmarna är på väg, byggfirman har börjat jobba i museet, länsstyrelsen ska behandla vår ansökan om utbetalning denna vecka, Mp3-spelarna har anlänt och solen skiner! Kan en dag bli bättre 🙂
Nu är ännu en intervju avklarad. Känns så skönt att ha kommit igång ordentligt med projektet nu. Nu väntar jag bara på att få till nå skärmar så att jag kan börja göra i ordning utställningen. Men det hinns nog med, jag är bara lite stressad och uppe i varv och vill göra klart NU. Men det går ju inte, renoveringarna är inte ens påbörjade än. Så jag får sjå mig ett tag till. Jag vill ju bara att det ska bli klart och fint!
