Det blev ett litet jobbstopp på Bygdegården i dag med men denna gång fick de små våfflor för att hålla humöret uppe. Vilket jobb de gör, dessa kvinnor som jobbar ideellt för att hålla bygden levande. De borde få nåt sorts pris. Åtminstone en stor pokal. Nobelpriset? Det blir nog bra.
På vägen hem från förskolan gjorde vi ett kombinerat lek/jobb stopp på Bygdegården i Henriksfjäll. De sista förberedelserna inför helgens invigning av museet planerades med cafépersonalen samtidigt som barnen fick leka lite i sandlådan och gungorna. Solen tittade fram efter en dag med tokregn o åska. Nu hem och fixa middag.
och så borde väl även jag? Men jag hade lite papper att reda ut och fixa med innan jag svimmar i sängen och då är det lätt att bli kvar framför datorn.
Min dag har bestått ut av att iaktta farfar med barnbarn leka, sparka boll, fuska i memory, putta fart på gungorna, ja, han har haft fullt sjå. 86 år gammal men piggare än mig ibland. När vi gick i skogen igår nästan studsade han fram och balanserade på trädrötterna som nötts fram utan att sänka farten. Hoppas min man fått ärva lite av de generna!
Dagens utflykt gick till båthusen som bjöd på denna utsikt. Fint värre. Här har jag varit både på dop och bröllop.
Kanonväder, solen skiner och mycket känns ganska bra just nu. Lilltjejen har sovit hela natten i sin säng, puh. Det går bra för hantverkarna som bygger i ’mitt’ museum som jag jobbar med. Jag hann köra lite Yoga igår. Ja, det är nog lite flyt just nu. Hoppas det håller i sig!
Dessa bilder tog jag i morse på väg till jobbet. Skaplig utsikt? Hur ser er väg till jobbet ut?
Ha! Kände mig som värsta radioreportern i dag när jag riggade utrustningen för att kunna spela in och bevara berättelser om vårt område. Då dök minnet upp från när jag och en kompis spelade in timmar med egenproducerad radio hemma i mitt rum, vi var väl kanske 11-12 år. Vi tyckte vi var bra. Vi sjöng all musik själva mellan intervjuerna och vi spelade också alla roller. Hur kul som helst. Ett sånt program skulle jag vilja göra idag. Det skulle ju bli stört skönt. ’Och här kommer Robyn med Dancing on my own…I’m here in the corner hm tralla la la la’. Det programmet skulle JAG lyssna på. Skulle jag bara en gnista av det självförtroendet vi hade då skulle inget kunna stoppa en.
